Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

2005-12-15 20:28 Utrera, Sevilla, Spanien

Tjaalalalaaaa!!!

Ikväll är vår sista kväll här!! Känns bara bra det!!
Nu har vi packat allt men har lite problem med presenten jag fick från skolan... Det var ju en väldigt fin present men hur fán ska vi få med oss den till Sverige???
Vad det är??

En hel teservis gjord av speciellt porslin och handmålat i Sevilla...

Jag tycker det var jättegulligt av lärarna på skolan att ge mig det, men den är ju så omöjligt otymplig och dessutom har vi ju hur mycket annan packning som helst. Men jag måste få ner den på något vis. *suck* Det är bara såååå Spanien, liksom..
Imorgon bär det av till Malaga. Ska bli skönt att bada badkar på hotellet och dessutom ska vi ta oss en liten fest på fredagskvällen! Vi måste ju träna oss att dricka igen, bli vana vid alkoholhaltiga drycker....
Nu ses vi snart igen!!! Fyy fan vad vi ska äta julmat och all annan mat också!!

Jecca å Jake som snart äntrar svensk mark igen!! :D

2005-12-15 20:16 Utrera, Sevilla, Spanien

Jake: Do you know where Burger King is?
Taxichaufför: Ehhh... Qué?
Jake: Burger King, do you know where it is? (sakta och tydligt)
Taxichaufför: Ahhh! Burgo King!

När vi var i Cadiz letade vi efter Burger King och Jaken frågade en taxichaufför om var det låg. Som vanligt förstår de inte då man säger saker på engelska, de översätter allt till spanska, inklusive alla sorts namn... Dock tycker man ju att de borde se likheten mellan Burgo King och Burger King. Visste ni förresten att New York heter Nueva York, London heter Londres, Stockholm heter Estocolmo och löjligast av alla; Kairo - El Cairo (viktigt med El före tydligen).

Jessica: Tender Crisp Chicken menu, please
Kassabiträde på Burger King: Eehhh? Cómo?
Jessica: Tennderr Crrriisp Tjickeen menyy (engelska med spansk brytning)
Kassabiträde på Burger King: Aahhh!

Ännu ett exempel på en spanjor som inte förstår engelska.. På Burger King har de faktiskt inte ändrat namnen på hamburgarna (på McDonalds har de spanska namn), de har amerikanska namn. Men om du beställer på engelska förstår de inte, man måste lägga till med en spansk brytning för att de ska förstå.

"Klart att idioterna måste ha en Imagineflamencodans från Spanien till minne av John Lennon"

Det var en kavalkad på TV:n med folk från olika delar av världen som sjöng Imagine till minne av John Lennon. Från alla andra länder SJÖNG man Imagine på ENGELSKA men icke i Spanien... Där hade man en speciell flamencodans som på intet sätt kunde kopplas till låten Imagine, eller John Lennon för den delen.. Jaken blev irriterad och kläckte, med en stor suck denna kommentar.

"När jag kommer hem ska jag fa´n sitta ute i skogen och bara andas en vecka".

Jaken om luften här som alltid luktar någonting (oftast illa) och aldrig bara friskt. Så ni som vill träffa honom när vi kommer hem vet var ni ska leta... Han trivs bättre i skogen där han kan sitta och bara lukta på den friska luften.

Ha det!

/Jecca å Jake

2005-12-09 20:46 SkitUtrera, Sevilla, Spanien

Under dessa sista veckor har jag gjort en utställning om Sverige och dessutom haft lektioner där jag berättat om Sverige och våra traditioner och högtider. Har ni tänkt på vilka konstiga traditioner vi har?

Det mesta låter ju inte riktigt klokt då man ska berätta och ännu värre är det när man ska förklara var traditionerna kommer ifrån.. Att jag måste göra det på mycket enkel engelska förenklar ju inte det hela.
Nyår funkar bra, det är i stort likadant här, men sen kommer påsken... Här i Spanien som är ett katolskt land har man bibehållit den religiösa tonen på det hela. Här heter påsken den heliga veckan och man påminner sig om Jesu lidande och allt det där... De har stora parader med Jesusfigurer och helgon. Fatta vad konstigt det då blir då jag ska berätta att i Sverige klär barnen ut sig till häxor, vi målar och äter en massa ägg, ger varandra godisägg, vi sätter fjädrar i björkris.... Så får man frågan varför barnen klär ut sig till häxor. Hhmm... njae.. Eeum... De åker till Blåkulla till djävulen... Ingen Jesus eller något här inte!
Så ska man förklara midsommar. Vet ni hur svårt det är att bara förklara vad en midsommarstång är?? Ännu värre är det att förklara varför vi dansar runt den och vad den symboliserar... Man får helt enkelt säga att vi firar att det är ljust och att det är sommar.
Sen kommer surströmmingspremiären, det tar emot lite att berätta att vi äter rutten fisk även om det bara är en gång om året. Även här lite problem att förklara varför vi gör en sån sak.. Varför stoppa i sig rutten fisk?
Sen kommer lucia... Nu var ju Lucia ett helgon från Italien så det går ganska bra att förklara, jag hoppas bara att de inte vet att hon anklagades för att ha haft samröre med djävulen. Jag har helt enkelt sagt att hon lyser upp i mörkret och det har funkat bra. Värre är det när man ska förklara vad pepparkaksgubbarna, stjärngossarna och tomtenissarna har för funktion. De vet ju inte ens vad en pepparkaka eller en tomtenisse(här kommer de tre vise männen med julklapparna) är...
Sen kommer julafton då... Mycket skiljer sig från hur de firar jul här jämfört med hemma; maten, de har ingen tomte, barnen får inga julklappar (de får dem den 6 januari av de tre vise männen)... Här är julen mycket mera "kristen" och man fokuserar mycket kring Jesu födelse och de bibliska berättelserna. Så blir det då lite pinsamt igen då man ska förklara om vår materialistiska jul med tomte och julklappar. Men det allra värsta är att berätta om vad vi gör klockan 15.00 på julafton...
- At three o´clock everyone watch a Disney cavalcade with Donald Duck...
- Ehhh, cómo? säger eleverna.
Så står man där, återigen och ska försöka att förklara varför Disney har smugit sig in i den svenska julen... På en lektion gjorde jag misstaget att berätta att tjuren Ferdinand också var med i kavalkaden.
- There is also Ferdinand the brave Bull who only wants to smell the flowers instead of fight...
De blev bara ännu mer förvirrade och trodde att vi hade som tradition att titta på tjurfäktning på julafton...

Ja, förmodligen tycker mina spanska elever att Sverige har många konstiga högtidligheter. Men å andra sidan skiter jag i det för just nu vill jag bara hem till snön, julen, julskinkan, Janssons frestelse, Kalle Anka och naturligtvis alla er som jag saknar och längtar efter!

Från oss alla... till er alla... en riktigt God Jul!

/Jecca

2005-12-09 20:43 Utreraskiten, Sevilla, Spanien

Vi har ju då äntligen fått en TV och har nu haft den ett par veckor. Så här i efterhand kan vi säga att vi lika gärna kunnat vara utan den. Det där med dubbning är ingen rolig företeelse... Vi trodde ju att vi skulle kunna hänga med lite men det är mest bara jobbigt att sitta och lyssna och försöka hänga med. Bäst är när det är någon lättsam actionfilm som inte kräver så mycket konversation.

Vi har funderat lite på det där med dubbning. Undrar om det är big business här och kanske väldens glamjobb att få vara "röst" åt någon? Kanske barnen går och drömmer om att bli "dubbare" när de blir stora?
- "Jag ska bli Arnold Schwartzneggers röst då jag blir stor"
Och hur gör de med alla dubbade röster? Har alla skådespelare samma röst i alla filmer? Eller har de olika? Kanske hetaste diskussionsämnet bland spanjorerna är vilken dubbare som gjorde Julia Roberts röst bäst? Typ;
-Jag tycker bäst om Julias röst i Pelikanfallet.
- Neej! Absolut inte, hon hade den bästa dubbaren i Pretty Woman!
Eller;
- Jag tänker inte gå och se Brad Pitts nya film, det är Juan Enrique Gonzalez Morales som gör rösten och han är ju helt värdelös!

De förstör inte bara filmerna med spanska röster heller, åh nej, det nöjer de sig inte med. Om det är en engelsk låt i bakgrunden så kommer det en spansk textremsa med en spansk löjlig text som blir helt fel... De kan också fälla in bilder på vägskyltar och andra skyltar på SPANSKA i amerikanska filmer! Helt sjukt! De måste vara paniskt rädda för amerikanska och engelska influenser i detta land! De manipulerar ju allt!
Dessutom så är ju alla röster spanska, de har aldrig accenter av olika slag. Om de dubbar en kines eller en ryss i en film tycker man ju att de kanske kan bryta lite så det blir lite mer trovärdigt, men icke.
Men allra värst är ju helgerånet som sker när de dubbar godingar som Simpsons och Vänner. Det är roligt i en minut för att det låter så löjligt sedan är det bara fruktansvärt! Det är heeelt värdelöst och man blir bara skitförbannad (ni ska få se då vi kommer hem, vi har spelat in en liten videosnutt av Simpsons)! Man kan ju inte dubba såna program, man missar ju hela poängen! Homers röst kan man ju inte byta ut!! Chandlers sarkasmer och tonfall går ju inte att dubba!!! Skulle vara mycket intressant att se hur de gör i avsnittet i Vänner där Marcel gör så att Rachel och Monicas TV bara visar spanska kanaler som är dubbade. Rachel och Monika blir ju helt vansinniga över att det bara är dubbad spansk skitTV! I eftertexterna dubbar de ju faktiskt "vännerna" på skoj, för att driva med att spanjorerna dubbar allt. Undrar hur de gör med det avsnittet här i Spanien? Använder dom de amerikanska spanska dubbrösterna eller dubbar de om det med nya spanska röster? Men om de använder nya spanska röster missar de ju hela poängen med det hela? Förmodligen fattar inte spanjorerna skämtet alls... Lite svårt att förklara detta, men ni som sett det Vänner avsnittet förstår vad vi menar!
Förutom dubbning så kan man ju säga att det inte är speciellt hög kvalité på TV programmen. Endera är det klämkäcka para ihop program med världens mest energiska programledare eller också är det dåliga humorprogram. Humorn här är låg, det är mest typ "bananer i byxorna" och "kasta tårtor på varandra" humor. Dessutom måste de ha brist på programledare här för det är typ 5 stycken som jobbar med alla program som kanalen har. De kan vara samma programledare på fixa hemma programmet, nyheterna och para ihop programmet.

Nu är det Big Brother, eller förlåt, Gran Hermano på TV:n...
/Jecca å Jake *fundersamma*

2005-12-03 19:27 Utrerahelvetet, Sevilla, Spanien

2005-12-01 09:02 skolan, El palmar De Troya, Sevilla, Spanien

Hej hopp!!

Ni kanske undrar om vi har gått och dött eller något eftersom vi inte skrivit något på länge! Vi har inte avlidit, men vi har nästan frusit ihjäl... I vår fantastiska lägenhet finns det inga element eller annan form av uppvärming.. Som ni kanske kommer ihåg så hade alla rum klinkersgolv.. Det är en smärre överlevnadskurs att kliva upp på morgonen och sätta ner fossingarna på det iskalla golvet. Det är ungefär 13-14 grader i lägenheten och fuktigt. Varje morgon är rutorna alldeles immiga. på grund av detta har vi nu barrikaderat oss inne i sovrummet. Jag har fått låna två kupévärmare från skolan så vi har dem där inne... Så ligger vi där i sängen hela eftermiddagarna, jag pluggar, Jake löser korsord och läser böcker (han har slutat med soduki nu, blev less efter att han gjorde ut en hel bok med soduki). På kvällarna försöker vi att gå ut och dricka kaffe och varm schoklad på olika pubar. Det är varmare på puben än hemma...

Vi räknar dagaran tills vi får åka hem, idag är det 17 dagar kvar...

November har annars varit en bra månad. Ewa och Erik var på besök först och sedan Ragnhild och Rolf. Det var verkligen roligt och skönt att få besök. Det var skitkallt då Ewa och Erik var här men när Rolf och Ragnhild var här blev det riktigt varmt. Vi låg på taket och solade flera dagar. Nu har det återigen blivit kallt igen, men vissa dagar kan det vara rätt så OK på eftermiddagarna, inte så varmt att man kan ligga i bikini på taket men man kan gå utan jacka iallafall.

Lägger ut lite bilder som vi tagit den senaste tiden.

snart kommer vi heeeemmmm!!

/Jecca å Jake!

2005-10-31 19:16 Utrera, Sevilla, Spanien

Så har vi en gång till upplevt detta fenomen... Igår kväll då vi satt på en pub och tittade på fotboll såg vi hur massor med folk passerade med kassar fyllda med sprit och coca-cola flaskor.
- Jaha ja, så var det dags för fest på busstationen igen, sa vi.
Vi bevittnade denna företeelse en lördag för några veckor sedan och trodde då att det var en engångsföreteelse. I korthet går det till så att busstationen med tillhörande parkering fylls med massvis med folk. En storbildsTV som visar musikvideos riggas upp, gigantiska kabelrullar i trä ställs upp som bord och så är festen igång! Folk kommer dit, det kryllar av rom- och coca-colaflaskor, chipspåsar och pappmuggar. Med andra ord; värsta roligaste festen!!
På bussparkeringen samlas alla raggare a´la´ Espana. De spanska raggarna är unga killar med små, nya bilar med kraftiga billjudsanläggningar och diverse paneler med blinkande neonljus... Varje raggare öppnar sina bildörrar i hopp om att just hans anläggning skall låta allra mest.. Så dunkar det musik både från busstationsområdet och ur diverse bilar.
Runt bilarna samlas raggarna som ofta ser ut som brats med bakåtslickat hår, randiga skjortor och solbrillor på huvudet. Runt dem samlas i sin tur fnittrande, fulla, småtjejer med kjolar så korta att man undrar om de ens har någon funktion och skor där klackarna är så höga att de knappt kan gå i dem. Så står de där, dansar till musiken, surrar vilt gestikulerande och blandar till sina rom- och coladrinkar medan en del tar en "höger-vänster" istället...

Man kan också gå in på busstationen. Vi vet inte vad som finns där inne om det är ett disco eller nåt sånt. Fega som vi är har vi inte vågat gått in där och tittat... Vi känner oss som värsta svenska, tråkiga, nykterhetskommittén när vi kryssar runt där bland alla fulla spanjorer som har så kul.

Med andra ord så är denna företeelse ganska lik Strömudden eller Gussjö Noret, byt bara ut bilarna och nationaliteten till svenskar så är det samma! Alla samlas, dricker billig sprit, blir fulla och har kul! Utom vi mesiga svenskar då, förståss... Vi som kryssar genom detta hav av fulla människor och bara önskar att vi kunde prata med dem eller att någon full människa ska komma fram till oss och våga prata engelska, men icke... Men nästa gång kanske vi också får köpa oss en flaska rom och en coca-colaflaska så kanske vi passar in... Vem vet, om vi får lite rom i oss kanske Jaken drar av en Kräftdans och får med sig några spanjorer?

/Jeccan och Jaken

2005-10-29 19:14 Utrera, Sevilla, Spanien

Förra veckan kom Vicente med ett brev från nationella programkontoret. Det var en inbjudan till ett informationsmöte för alla språkassistenter som var i Spanien. Mötet skulle då vara den 28 oktober, samma dag som jag skulle ha min grammatiktenta i Sevilla. Eftersom mötet i Madrid verkade vara skitobligatoriskt att vara med på fick jag efter åtskilliga mail till universitetet och svenska konsulatet, datumet för tentan ändrat.
Vicente skulle också med på mötet och vi möttes på tisdagskvällen för att besöka en resebyrå och boka tågbiljetterna. Tåget var naturligtvis fullt på vägen tillbaka så vi var då tvungna att ta en nattbuss tillbaka. Men denna nattbuss kunde inte resebyrån boka, den kunde man bara boka på en bar!
-Jaha, skum buss, men det är ju Spanien så jag är inte förvånad! tänkte jag.
Vicente, jag och Jake fick trava iväg till en liten, rökig bar på andra sidan stan och köpa bussbiljetterna. Så var bokningarna klara!

På fredagsmorgonen tog jag och Vicente tåget in till Sevilla för att ta expresståget till Madrid därifrån. Det är ca. 50 mil från Sevilla till Madrid och resan tog bara 2 timmar! Otroligt! Klockan 10.30 kom vi då fram till Madrid och letade reda på hotellet som mötet skulle vara på. Det stod att det skulle serveras kaffe och jag trodde i min dumma fantasi att de också skulle servera någon form av macka till kaffet. Folk hade ju rest från hela Spanien på morgonen så jag tänkte att de skulle anta att folk kanske var lite hungriga. Men icke! Bara några torra små kakor, kaffe och juice fanns att tillgå. Jag, som inte hade fått i mig frukost tidigt på morgonen var superhungrig men fick vackert knapra i mig några små kakor. Vicente var totalt oberörd och naturligtvis inte alls hungrig (han verkar aldrig vara hungrig). Åter igen dök Jakens och mitt uttryck upp i skallen;
- Satansjävlaskitspanien! Annars går de alltid och äter bocadillos men på det här mötet kan de inte servera en sketen liten bocadillo ens!

Efter kakintaget fick jag en namnskylt där det stog: Jessica Brorsson Suecia. Namnskylten skulle man ha runt halsen. Alla gick och kollade på varandras skyltar för att se om det fanns några landsmän där. Fransoser, tyskar, engelsmän och polacker kramande glatt om varandra och var lyckliga över att ha hittat någon från sitt hemland. Rummet fullständigt bubblade av olika språk! Jag letade och letade... inte en enda svensk! Inte någon norsk eller dansk heller! Så ringde en klocka och det var dags att gå in till salen där mötet skulle hållas.
Vicente och jag tog varsin plats och så började då mötet... Generaldirektören för det spanska programkontoret tog till orda, ljudanläggningen var inte så bra och hon hade en väldigt låg röst. Det tog någon minut innan jag hörde att hon pratade... Spanska!!!
- Men, va faaan??? Ska hela mötet hållas på spanska??? Jag kommer ju inte att hänga med alls!! Är jag den enda språkassistenten som inte kan spanska?? Åhh, herre gud, på eftermiddagen ska vi ju vara i arbetsgrupper, ska jag prata Spanska då???? Satansjävlaskitspanien, jag hatar det här!!! tänkte jag.
Så satt jag där då och koncentrerade mig stenhårt på att höra och förstå vad som allt de babblade om. Förmiddagen flöt på men ju längre den gick desto tröttare blev jag, det är asjobbigt att vara superkoncenterad så länge. Bara på en av föreläsningarna kunde jag slappna av lite. Det var en spansk lärare som hade tagit emot två språkassistenter. Hennes språkassistenter hade inte kunnat ett ord spanska då de kom! Det kändes ju skönt att höra att det fanns assistenter som kom utan att kunna språket alls! Vis av den erfarenheten hade hon gjort overheads med enkel spanska blandat med bilder och engelska. Dessa overheads stödde hela tiden det hon berättade på spanska. När hon var färdig avslutade hon med att säga att hon hoppades att vi alla hade förstått det hon hade pratat om. Hon hade velat hålla föredraget på engelska men spanska programkontoret hade beordrat henne att hålla det på spanska.

Innan lunch skulle alla språkassistenter och handledare från samma områden träffas. Vi hamnade vid ett stort bort och mittemot mig satt det tre tjejer. Jag frågade den första på engelska var hon kom ifrån. Hon tittade surt på mig och sa;
- Soy de Inglaterra (jag är från England) Y tú? (och du?)
Jag blev lite förbryllad, varför svarade hon mig på spanska om hon var från England? Jag svarade att jag kom från Sverige och att jag inte kunde så mycket spanska än och att jag därför hellre talade engelska. Jag frågade henne om hon var pratade flytande spanska och hur länge hon hade pluggat spanska. Då växlade hon åtminstone över till en snobbig, nasal, Brittisk accent.
- I´ve been studying Spanish for five years at the university... I wouldn´t say that I´m fluent in Spanish but I get on pretty well. Så suckade hon lite och vände sig till en annan tjej och började prata spanska med henne..
-Okidoki, tänkte jag, skit i mig då din brittiska snobbhöna...Är man typ spetälsk här för att man inte pratar spanska???
Så vände jag mig till en andra tjejen som satt där och frågade samma fråga. Hon kom från Frankrike och hade pluggat spanska i fyra år på universitetet... Den tredje tjejen hade pluggat spanska i 2 år och jobbat i Spanien 6 månader förra året... Alla tre av dessa tjejer ville liksom inte prata med mig, de var hur snorkiga som helst!

Så var det då dags för lunch och jag hade inte hittat någon att prata eller sitta med. De flesta andra assistenter samlades runt olika bord och deras handledare samlades vid separata bord. Jag fick ju bara följa med Vicente till ett bord. Vid bordet satt det 8 handledare och så var vi 3 assistenter, men jag kunde inte prata något med de andra två assistenterna för de satt så långt borta. Så jag satt där, i det närmaste tyst i 2 timmar, växlade några ord med Vicente som annars var inne i diverse diskussioner med de andra handledarna. Fyy fan vad hemskt det var! Jag ville bara bort därifrån!!! Men jag var i alla fall tacksam över att få lite mat i magen!

Klockan 16.00 var det dags för eftermiddagens/kvällens aktiviteter... Det hela började med en 1,5 timmes lektion med lekar, diktskrivande m.m. på spanska. Denna gång hade jag riktigt tur eftersom det hamnade två killar i min grupp som inte heller kunde spanska så bra. En brittisk kille kunde ingen spanska alls. Så då var vi åtminstone tre stycken fårskallar, kändes bra att veta att jag inte var den enda som inte behärskade spanskan så bra! Vi skrattade tillsammans då vi skulle leka ett skepp kommer lastat på spanska, den brittiska killen kunde inte komma något ord alls och jag sa bara manzana(äpple) varje gång det var min tur! Jag var faktiskt helt tom i huvudet av aktiviteterna under förmiddagen så jag kunde inte tänka klart alls för mitt vokabulär är ju faktiskt större än ordet manzana... De andra i gruppen var i alla fall trevliga och hade överseende med våra dåliga spanskakunskaper.
Sedan kom då avrundningen av dagen då vi skulle sitta assistenter för sig och handledare för sig för att utvärdera och prata om eventuella problem på våra skolor. Kvinnan som hade hand om oss pratade jättetyst och det såg ut som att hon hade munnen stängt då hon pratade vilket gjorde att det inte ens var någon idé att försöka förstå vad hon sa. Vi fick också en spansk utvärdering om dagen att fylla i. Jag och den polska killen satt bredvid varandra och försökte att tyda frågorna. Framför oss satt en kille som pratade en utomordentligt flytande spanska och hade tusen frågor hela tiden. När vi hade suttit där i 45 minuter började polacken bli lite less och så sa han ganska högt till mig:
- Where is this guy from and what´s wrong with him? Why does he keep asking all these questions? I want to finish this meeting today, not tomorrow!
Det var ett mycket effektivt sätt att få tyst på killen som bara verkade ha ett huvudsyfte för dagen: att få visa hur duktig han var på spanska... Han hade under hela dagen läst upp dikter han skrivit och varit frivillig till alla demonstrationer av lekar... Dessutom hade han redan ställt typ tusen frågor under dagen.. Ni vet en sån där kille som man bara blir tokig på!

Jag och polacken fick hjälp att fylla i utvärderingen av två trevliga franska tjejer. Vi bytte mailadresser och sedan var dagen äntligen slut!

Jag och Vicente hade planerat att vi skulle promenera lite runt Madrids berömda platser innan bussen gick hem kl. 00.00 men den planen fick vi snabbt lägga om. Regnet öste nämligen ner hela kvällen... Så vi hade då fyra timmar att slå ihjäl i regnet.
Vi skyndade först in på ett fik där jag beställde en varm choklad. Vicente ville gärna betala den och insisterade på att få göra det. När jag fick in chokladen var det varm, jaaa vad säga? Varm chokladcreme!
- De satansjävlaidiotspanjorerna kan inte ens göra en vanlig kopp choklad heller! tänkte jag.
Men det var ju bara att sitta där med god min och ÄTA upp den varma chokladen eftersom Vicente hade varit så snäll och betalat den...
Sedan tog vi tunnelbanan till busstationen och satt där några timmar. Sedan tog bussen 6 timmar hem på natten. Vi var hemma i Utrera 06.00 på morgonen. Dödstrött var det bara att gå och lägga sig och irriterad somna..
Summa summarum; skitdåligt möte, skittråkig dag, dålig mat, dåligt väder! Hade jag vetat att hela alltet skulle vara på spanska hade jag hittat på någon väldigt bra ursäkt för att inte åka! Allt man företar sig i detta land verkar gå fel! Det är nog inte meningen att jag och Jaken ska vara här!

Satansjävlaskitspanien eller Satanás maldito mierda Espana
på spanska som jag roade mig med att slå upp på det tråkiga mötet! Vem sa att mina spanskakunskaper inte växer?? *ler*

/Den obildade svenskan

2005-10-26 19:11 Utrera, Sevilla, Spanien

Att handla i den lilla alltid öppna kvartersbutiken är inte lätt! För det första är vi övertygande om att kassörskan som jobbar där gör narr av oss. Hon har alltid ett hånflin på läpparna då vi kliver in där. Detta därför att Jake gjorde bort sig totalt inför henne redan första veckan då han ville köpa bröd. Jake pekade på de vita stora limporna i disken och sa;
- dos bocadillos.
Kassörskan tittade på honom med en förbryllad blick, pekade på limporna och sa;
- bocadillos?
- Si, sa jake.
Kassörskan tog då upp två bröd och sprang iväg till köttdisken och skulle sätta igång att göra i ordning mackorna. Jake pekade på bröden och försökte få henne att förstå att han bara ville ha bröden, inte färdiga mackor. Då förstod hon och gav honom två bröd.

Det är nämligen så att en bocadillo är en macka (med tillbehör), det är inte bara ett bröd! Vi insåg ju senare vårt misstag och häromdagen när vi beställde bröd, eller pan som det då korrekt heter skrattade skatkassörskan och sa;
- Ahhh, no quiereís dos bocadillos? (ahh, så ni vill inte ha två MACKOR då?)
Sedan skrattade hon ännu mer och berättade för de andra tre kunderna i butiken om när vi kom in och beställde MACKOR och hur förbryllad hon hade blivit och undrat om vi ville att hon skulle bré mackor åt oss! Kunderna och kassörskan skrattade gott och vi ville bara få betala och gå därifrån... Men det tog ju en stund eftersom den spanska skatkassörskan inte är så snabb av sig. Så vi fick stå där och låtsas att vi tyckte att det var jätteroligt att hon drev med oss! Jaken muttrade då vi kom ut;
- Jag hatar den där jävla kassörskan!
- Ja, satansjävlaskitspanien där man blir mobbad av snabbköpskassörskan! sa jag.
Sedan gick vi upp på taket och lade oss och solade för att trösta oss och försöka övertyga oss om att Spanien inte var så dumt ändå.

En annan sak med den lilla kvartersbutiken är att det är ett väldigt konstigt kösystem i den, eller så har de som handlar där väldigt dåligt minne. I korthet går det alltid till så här då man handlar där:
Vi går runt och plockar ner det vi ska ha och ställer oss i kön . Spanjorerna som står före i kön kommer alltid på när de kommer fram till kassan att det är typ minst 10 saker till de ska ha. Så springer de runt och hämtar det, ibland springer kassörskan runt i butiken och hämtar det de ska ha. Dessutom står det alltid ungefär 3 kompisar till den som handlar med i kön fast de inte ska ha något; eller så står de längst fram i kön vid kassan och totalblockerar dörren till butiken. Mitt upp i alltihop kan även de komma på att de faktiskt ska ha något ändå och så springer de runt och så får man stå där och vänta! Väldigt konstigt, vi förstår inte alls varför men det händer alltid och det händer bara i denna lilla butik, ingen annanstans.

Det är säkert för att den där spanskajävlaskitkassörskan jobbar där.... Sista dagen här ska vi fa´n beställa 40 bocadillos som hon får stå och göra i ordning och när hon är klar ska vi säga att vi menade bröd och inte MACKOR!!! Sedan ska vi skrattades springa ut från butiken och bort från Utrera!

Jecca å Jake

2005-10-22 12:35 Utrera, Sevilla, Spanien

Nästa dag började jag att jobba som språkassistent på den spanska skolan. Jag berättade för Vicente om Jakes problem med arbetsförmedlingen och att varken jag eller Jake förstod varför han var tvungen att gå till ABF Utrera igen och sedan tillbaka till ABF i Sevilla igen. Vicente, som är mycket hjälpsam, frågade om jag hade numret till Ana. Jag ringde Jake och bad att få numret. Så ringde då Vicente till Ana och snattrade på spanska med henne i säkert 10 minuter. Vicente berättade sedan för mig vad Ana sagt. Det var en ganska lång historia som löd enligt följande:
Kvinnorna på ABF i Utrera hade fått lite panik när Jake kom in. Ingen kunde som sagt engelska och ingen visste vad det var för tjusiga papper som Jake hade med sig. Papperna var ju på engelska och därför förstod ingen vad de handlade om. På grund av detta hade de blivit desperata och skickat Jake till Sevilla där man hade hoppats att det skulle finnas någon som pratade engelska. Men man hade då också missat att Jake skulle skrivas in som arbetssökande i Utrera. Nu hade dock Ana pratat med ABF i Utrera och sagt att de måste skriva in Jake och ge honom papper på att han var inskriven. Sedan skulle Jake komma till Sevilla med sina E303 formulär för det var ABF i Sevilla som tog hand om E303 formulär. Ana kunde inte skriva under dem förrän Jake var inskriven som arbetssökande i Utrera. Ana berättade också att Jake skulle få spansk a-kassa så länge han var arbetslös i Spanien. Han skulle hämta ut sin a-kassa på en bank som hette Caja Rural i Utrera. När jag om hem från skolan den dagen hade Jake fått ett intyg från ABF i Utrera, det var en liten grön lapp där det stod "demanda en alta" och några datum.

På fredagen, som var min lediga dag, åkte vi åter igen till Sevilla. Vi skulle lämna E303 intygen till Ana. Äntligen skulle allt ordna sig! Vi klev av tåget och kryssade nu lätt genom Sevilla mot ABF och Anas kontor. När vi kom dit möttes vi av en mörk man med en stor mustach. Han bad oss att sätta oss ner och började skriva under och stämpla Jakes E303 intyg. Vi trodde att vi skulle få träffa Ana, men dörren till hennes kontor var stängd. Vi följde spänt mannens stämplingar. Han förstod lite engelska men pratade själv spanska. Han skrev en lapp där det stod:
Caja Rural Utrera, 10-15 oct. Så förklarade han långsamt på spanska att Jake kunde hämta a-kassan där mellan den 10-15 varje månad. Jake fick sedan kopior på sina papper och allt verkade så vara i sin ordning. Vi tackade mannen och gick så ut för att utforska Sevilla... Lyckliga och lättade gled vi in på Starbucks och köpte kaffe och frapuccino. Mumma!

Så var allt lugnt för några veckor. Men datumet 10 oktober började närma sig och snart var det dags för Jaken att besöka Caja Rural för att hämta ut a-kassan.. Skulle han få pengar i utbyte mot den gröna lilla lappen som verkade vara av stort värde?

Den 10 oktober stegade han så in på Caja Rural med mig i släptåg. Inne på banken var det kö. Vi ställde oss i kön och kom till sist fram till en kur där det satt en tjock, orakad, svettig man. Jake stack in sin lilla gröna lapp och sitt pass och väntade spänt på om mannen skulle rassla till med några slantar. Men likväl som den här berättelsen är lång, var det svårt att få a-kassa i Spanien..
Mannen tittade bryskt på Jake och sa något på spanska. Jag, som vid det här laget hade lärt sig mycket mer spanska, förstod inte vad han sa.. Han upprepade ordet flera gånger och började svettas ännu mera, men varken jag eller Jake förstod. Vi tittade nervöst på varandra och var oroliga att vi skulle orsaka att mannen skulle få en hjärtattack. Mannen gav då upp, torkade svetten från pannan och pekade mot en annan kassa. Vi fick då ställa oss i en ny kö... När vi kom fram la Jake återigen fram den gröna lappen och sitt pass. Kvinnan tittade på lappen och passet och sedan på Jake med en oförstående blick, sedan drog hon en spansk harang i enorm hastighet. Jag avbröt henne och sa:

- Solo hablo un pocito de Espanol, pero entiedo. hablar despacio, por favor.
Damen pratade så lite långsammare och frågade varför Jake kommit till Caja Rural. Jag fick på Spanglish förklara att han kom från Sverige, skulle vara i Spanien 3 månader, var arbetslös och att ABF skickat honom till Caja Rural. Så mycket förstod damen men sen tog det stopp. Hon frågade en massa frågor men ingen som vi förstod. Det kom en till kvinna och vid det här laget stod alla som var inne på banken och lyssnade roat till vårt lilla samtal. Den andra kvinnan viftade vilt med armarna och sa:
- porque? bla bla bla
Hon undrade alltså vad vi gjorde där. Hon tittade på oss ungefär som vi var två fullblodidioter som kom till deras bank och krävde pengar. Vi fick följa med henne in på hennes kontor och hon ringde ett samtal. Antagligen ringde hon ABF i Utrera. Hon gav oss en lapp med adressen till ABF. Vi försökte desperat att förklara att det var de som hade skickat oss till banken men hon förstod inte. Det viktiga för henne var tydligen att få oss därifrån, bums!

Dagen efter funderade Jake på det där med att gå tillbaka till ABF igen. Han var övertygad om att kvinnan på banken bara skickat iväg oss dit för att hon inte kunde engelska. Vid det här laget hade vi börjat förstå hur saker och ting låg till... Det var ju helt orimligt att han skulle tillbaka till ABF, det är ju inte de som betalar ut a-kassan. Jake bestämde sig för att pröva att gå till ett annat kontor som banken hade.

Dagen efter gick han, utan mitt sällskap, till en annan Caja Rural och visade återigen den gröna lilla lappen och passet. Slug som han är hade han, i förebyggande syfte, tagit med sig en lapp med numret till Ana Pilares. Han misstänkte att det skulle bli trubbel men om han kunde få banktjänstemannen att ringa henne skulle hon kunna förklara. När han visade sitt pass och den lilla gröna lappen möttes han återigen av en oförstående blick och ett spanskt smatter. Då visade han numret till Ana Pilares. Kvinnan ringde till henne och fick allt förklarat. Det visade sig att detta bankkontor inte var det rätta. A-kasse utbetalningar gjordes på en annan Caja Rural (hur många bankkontor tillhörande samma bank kan man behöva i en och samma stad?). Kvinnan skrev ner adressen på en lapp och gav Jake som återigen fick knata genom stan till ett nytt bankkontor.

Så klev han då äntligen in på vad som skulle vara det rätta bankkontoret. Ställde sig återigen i en lång kö. När han kom fram till kassan visade han passet och lappen för, vad för honom kändes som hundrade gången... Återigen möttes han av oförstående blickar, snattrande spanska och smackande ljud. Även på detta kontor försökte kvinnan att skicka tillbaka honom till ABF. Hon gestikulerade vilt och pratade om något sorts nummer. Förmodligen ville hon veta om Jake hade något kontonummer eller varför han inte hade något kontonummer. Men för att skaffa ett spanskt kontonummer måste man ha ett spanskt socialförsäkringsnummer och det är säkert skitkrångligt att ordna. Därför har vi inte brytt oss om att skaffa något sådant.
I vilket fall fortsatte kvinnan att försöka att schasa iväg Jaken till ABF. Men vis av alla andra gånger han blivit skickad hit och dit gav han sig inte. Han frågade:
- why do you want me to go to INEM, what do you want me to do there? I want my money.
Kvinnan blev säkert vettskrämd av hans engelska. Så fick han återigen ge ut numret till stackars Ana... Så ringer det dumma fruntimret till Ana Pilares och frågar bara efter adressen till ABF i Utrera! Hon hade inte förstått att Ana Pilares var hans arbetsförmedlare. När hon lagt på ger hon Jake en lapp med adressen till ABF i Utrera. En ny lapp med adressen till ABF...
- Åhhhh, hur jävla dum dom de va?? idiotjävlaspanjorerfattarjuingenting! tänkte Jake.
Jake fick återigen säga att han ville ha pengar, att ABF skickat honom till bankkontoret osv. Hur mycket kvinnan förstod av detta vet vi inte, men till slut lyfte hon på arslet, gick iväg och försökte att prata med en annan kvinna som satt i telefon.
Kvinnan som satt och snattrade i telefon pekade på en hög med en massa lappar. Någonstans mitt i den högen hittade kvinnan en lapp med Jakens namn på! Tänk där hade den legat och väntat hela tiden! Varför hade kvinnan velat skicka tillbaka Jake till ABF när alla papper var klara? Kvinnan tittade surt på Jaken, ryckte på axlarna och betalade så ut pengarna.

Äntligen! Så får vi hoppas att det går lättare nästa gång! Den gröna lilla lappen gäller i alla fall till slutet av december så vi borde inte behöva gå igenom hela proceduren med ABF igen. Vi tror att de av ren rädsla för att måsta handskas med Jake och försöka att prata engelska, skrev att han kunde få ut stämpling till slutet av december. De vill nog inte att han ska söka jobb... Eller så inser de att han inte kommer att få något jobb eftersom han inte pratar spanska. Men vi trodde att de åtminstone skulle skicka honom på en språkkurs eller nåt.

Summa summarum kan man säga att det verkligen inte är lätt att få ut a-kassa här inte. Vissa stunder har vi bara tittat på varandra och sagt:
- idiotjävlaspanjorerfattarjuingenting! Ååhhhh, hur ska man kunna få dem att förstå vad vi vill??
Det är så djävulskt frustrerande att inte kunna få fram vad man vill och framförallt frustrerande att de bara skickar runt en hit och dit. Vi vill inte ens tänka på hur allt hade gått om inte Vicente pratat med Ana Pilares....
Hett tips, åk aldrig ut i ett EU-land om du är arbetslös och inte pratar språket i landet!

Jaken å Jecca

2005-10-22 12:34 Utrera, Sevilla, Spanien

Så tänkte vi då berätta om hur svårt det kan vara att kunna få ut a-kassa här. För oss är det är en låång och krånglig historia, men det känns ändå som att det kan vara kul att berätta den för er. Den skildrar det spanska systemets ineffektivitet och i synnerhet spanjorernas dåliga engelskkunskaper rätt så bra. Kanske skildrar den även våra enormt dåliga spanskkunskaper...
Så här i efterhand, då det äntligen ordnat sig, kan vi ju säga att vi har känt oss som att vi haft spetälska eller något sådant. Sekunden de förstått att vi inte pratat spanska och att de måste prata engelska har de så snabbt som möjligt försökt att skicka oss till någon annan instans för att slippa oss.

Det hela började för en månad sedan, söndagen då vi kom. Vicente, rektorn på min skola, gav mig två dagars ledigt för att jag skulle kunna acklimatisera mig. I Jakes papper stod det att han hade sju dagar på sig att anmäla sig på det lokala ABF-kontoret. Min två dagars acklimatiseringsledighet passade ju perfekt för att kunna besöka ABF och få Jake inskriven! Kan ju säga att jag inte acklimatiserade mig speciellt bra eftersom det hela snarare blev en kulturchock än en acklimatiseringsperiod...

På måndagen begav vi oss då vid gott mod iväg mot den lokala spanska arbetsförmedlingen. Med en karta över Utrera i handen klev vi in på förmedlingen. Jake tog fram sitt pass för att visa att han kom från Sverige och skulle söka jobb i Spanien. Han ställde sig i kön med några spanjorer och så blev det hans tur. Han lade fram sitt pass och sa;
- Hello, I´m from Sweden and I want to look for a job here and....
Det var som att alla som var inne på arbetsförmedlingen i det ögonblicket drog åt sig andan. Telefoner och samtal tystnade...
Den smala, skamligt sminkade spanjorskan i receptionen tittade besvärat på Jake och avbröt hans lilla presentation;
- No habla Inglés... (en fras som vi flitigt skulle höra senare) och resten lät som ett evigt smatter i våra öron.
Kvinnan pekade på passet och på de elegant ifyllda pappren från Sverige och smackade med tungan och skakade på huvudet. Sedan pekade hon på en trappa och skickade oss en trappa upp..

När vi kom en trappa upp gick vi fram till en liten, kort kvinna som satt vid ett skrivbord. Jake försökte återigen att presentera sig på engelska med samma resultat som förr; spanskt smatter och skakningar på huvudet. Den lilla kvinnan försökte så att på spanska fråga vem han var och var han kom ifrån. Jag ryckte in och försökte att förklara på min, sedan länge bortglömda, skolspanska. Efter en stund sa kvinnan:
- Un momento! och försvann iväg in i kontorslandskapet.
Hon kom tillbaka med en annan kvinna som stakade fram;
- I speak un poco English.. och såg mycket besvärad ut.
Vi blev mycket glada men det varade inte länge eftersom kvinnans engelska kunskaper visade sig vara lika begränsade som mina spanska kunskaper. Kvinnan förstod inte vår engelska och vi förstod inte hennes spanska. Efter många gester och obegriplig spanglish slutade besöket på den lokala arbetsförmedlingen med att kvinnan pekade på Jakes fina, svenska papper (skrivna på engelska) och sa:
- Seville, Seville, must go Seville!
Sedan skrev hon ner en adress till arbetsförmedlingen i Sevilla. Vi gick lite nedstämda hem till lägenheten. Nu hade vi bara 6 dagar på oss att fixa allt. Vi bestämde oss för att åka till Sevilla redan nästa dag.

Dagen därpå klev vi så upp i ottan och letade åt tågstationen. Jag lyckades på min begränsade spanska få fram att jag ville köpa två biljetter tur och retur till Sevilla. Det var en åktur på 20 minuter dit.
Vi klev av i Sevilla och följde med strömmen av människor, hittade ett hotell där vi fick en karta över stan. När vi kom till centrum hittade vi en man som jobbade i en turistinformation. Vi frågade om han kunde markera var arbetsförmedlingen var på kartan. Han såg lite förbryllad ut, det är väl inte varje dag turister frågar var ABF ligger. Nu visste vi åt vilket håll vi skulle gå och började vår långa promenad mot ABF. Solen stekte, skorna skavde och vi var djävulskt hungriga, men vi gav oss inte. Vi skulle hitta ABF!

Efter en timmes promenad och nytillkomna skavsår hittade vi tillslut den stora byggnaden. Det var en stor arbetsförmedling, hela fem våningar. Det stod en stor skylt på spanska vilka avdelningar som fanns på respektive våning. Vi chansade på en våning och kom in i ett vansinnigt varmt rum fyllt av väntande människor. En kvinna satt vid ett skrivbord och där fick man något slags nummer. Jake gick fram till kvinnan och visade återigen sina tjusiga papper från Sverige och sitt pass. Återigen möttes han av smatter och skakningar på huvudet. Kvinnan reste sig, pekade på taket och sa:
- planta cinco
Till vår stora glädje förstod vi faktiskt att vi skulle till våning fem! Vi gick en trappa upp och klev in ett kontorslandskap. Vi väntade på vår tur och gick fram till en kvinna, lade återigen fram det tjusiga formuläret (som för övrigt heter E303) och Jakes pass. Denna gång läste kvinnan i alla fall på pappren och verkade åtminstone förstå vad Jake ville. Så öppnade hon munnen och pratade...spanska. Återigen kom dessa smattrande meningar som var fullständigt oförståeliga. Kvinnan försökte att kommunicera en stund men gav sedan upp och skickade oss till en annan kvinna och ett annat rum.
Där möttes vi av en liten, ljushårig, elegant kvinna. Hon presenterade sig som Ana Piláres; på engelska. Vi blev lyckliga eftersom vi genast insåg att denna kvinna nog kunde tillräckligt med engelska för att kunna förklara för Jake vad han skulle göra för att bli inskriven! Hon tittade igenom alla de tjusiga pappren och verkade nöjd med dem. Tittade på Jakes pass och skrev lite och sa sedan;
- You must go back to INEM (namnet på den spanska ABF) in Utrera. You must get paper. Have to seek job.
Vi förstod INGENTING. Varför skulle vi tillbaka till ABF i Utera igen? De hade ju skickat oss till Sevilla? Vi försökte att fråga Ana om varför men hennes engelska räckte inte till för att förklara. Hon sa:
-.Go to INEM Utrera, get paper. I call them. Come back here when got papers.
Vi fick så gå från arbetsförmedlingen utan att fått några papper underskrivna och utan att fått Jake inskriven. Så hade vi bara fem dagar på oss att få honom inskriven....

2005-10-20 12:26 Utrera, Sevilla, Spanien

Idag har vi varit ute och joggat igen.. Dagens syner av sopor inkluderade bl a. en toastol, två micovågsugnar, ett bilsäte och en äcklig uppsvullen sork. Ja, det är inte klokt!
Under dagens joggingtur hände inget speciellt, inga platådojor i lera eller nåt sånt, men jag vill berätta om mina tankar. Detta är ju ändå en resedagbok och ibland gör man ju också inre resor. Jag fick för en stund lämna satansjävlaskitspanien och åka till mitt barndomsland...

Jag hade joggat ganska långt och passerat alla diken fyllda med sopor. Jag var som vanligt uppretad över att skitspanjorerna slänger saker där. Vaderna värkte eftersom vi nu, av förklarliga skäl, joggar på asfalt istället för lera. Jag stannade till och torkade av svetten i ansiktet på min gulblåa Sverigetröja, zappade fram några låtar på den sönderspelade skivan och började springa igen. Så kom den...låten som bara var sååå bra!
- Inte visste vi vad kärlek var förrän Dagny kom till sta´n...dundrade i mina hörlurar med en alldeles underbar takt som ypperligt passade min joggingfart!

Helt plötsligt gick det hur lätt som helst att springa! När jag passerade ett antal köttbulleformade gamla damer fick jag en sån lust att bara skrika:

- Daaaagny, kom hit å spill, Åhhåhhhåhhh, Dagny fem droppar till!

Medan jag sprang och samtidigt tyst nynnade funderade jag lite. Är det bara en släng av hemlängtan? Är det för att jag spelat de fyra skivorna vi har, till leda? Eller är Dagny en bortglömd favorit?
För, alla ni som kommer från Ramsele kommer väl ihåg denna låt men också Dagny, städerskan på Krångåker´n? Jag kastades direkt tillbaka till lågstadiet då jag hörde låten. När vi hade musik var Dagny och Trettiofyran de eviga favoriterna. När Yvonne (lågstadiefröken) frågade vad vi ville sjunga var det alltid de två låtarna som kom som önskemål. Tänk, att man hade glömt allt det där! Helt plötsligt kunde jag se Yvonne sitta där med gitarren och spela, jag kunde se mina klasskompisar med sina gluggar för framtänderna sjunga/skrika :
-Daaaagny, kom hit å spill, ååhhh Daaagny fem droppar till!
Lyckan då städerskan Dagny faktiskt tittade in i klassrummet med ett leende på läpparna. För det var ju det som var huvudsyftet med hela sången. Vi ville ju så gärna att Dagny skulle höra. Jag kunde se henne framför mig i sina lila städkläder, sitt mörka, lockiga hår. Kunde se henne då hon gick med sin städvagn, hur hon vek in sin högerfot när hon gick, höra ljudet av när hon drog i spaken för att vrida ur moppen. Dagny var, för mig och jag tror också för många andra, en av idolerna på skolan. Hon var alltid så glad och snäll, henne kunde man sitta i knäet och mysa med på rasterna. Lycka var när man kom tidigt på morgonen och fann henne skurandes i korridoren, då man fick hjälpa henne att skura! Eller då man fick gå ner till fikarummet i källaren. Jag kunde fortfarande nästan känna kaffelukten därifrån. I källaren kunde man ofta hitta Dagny och Mindor (vaktis) och hade man tur kunde man få sig en kaka.

Så dök det då upp en till person till i mitt minne! Mindor; vaktmästaren. Han som alltid skojade och stojade med alla. Kunde se honom framför mig också, det kortsnaggade vita håret och de blå vaktiskläderna med fickor för allehanda verktyg och prylar. Mindor, som alltid hade en rolig historia på lut och som de busiga killarna fick vara hos ibland. Kanske minns jag fel, men jag tror att min egen bror spenderade en hel del tid hos Mindor...

Och hans ständiga uttryck:
- Kom så ska du få lulla på armen!
Mindor sa detta för att retas och skojas, för som "mogen" 7-åring visste man ju att det faktiskt bara var bebisar som lullade på armen! Förtjusningen när man fick påpeka detta för honom var stor! Förtjusningen, när han svarade att man aldrig var för stor för att lullas på armen och skämtsamt gjorde ett utfall, ännu större! För hur det än var så var det ju roligt och det var ju, just en kram, man ville ha.

I dagens "effektiva" samhälle skulle väl såna som Dagny och Mindor bli anklagade för att sitta och slappa och inte sköta sitt jobb. Annat var det på det glada 80-talet då det fanns tid för prat och skoj!

Tack vare Owe Törnqvist´s Dagny fick jag faktiskt en riktigt angenäm joggingtur idag! Visst är det tråkigt att vara här och visst längtar jag hem, men det kan vara bra att ha gott om tid till att tänka också. Tänka sig tillbaka, slippa stressa genom vardagen kan vara riktigt nyttigt.

/en sentimental och hemlängtande Jessica

2005-10-13 20:18 Utrera, Sevilla, Spanien

I måndags ringde det på dörren till vår lägenhet. Först förstod vi inte riktigt att det var vår dörrklocka som ringde. Men när vi förstod det fick vi bråttom att dra på oss kläder eftersom vi har för vana att bara strosa runt i underkläderna pga värmen.
När vi öppnade stod där så en man i 30-års åldern framför oss och frågade något på spanska om TV:n. Han såg väl på oss att vi såg ut som frågetecken så han sa;
- No habla espanol?
Jessica svarade:
- Si, pero sólo un poco.
Så säger han de magiska, underbara orden:
- Do you speak English?
- Yeees! Svarade vi båda i kör!

Det var början till ett samtal på 30-40 minuter. Grannen heter Roque, är 28 år och arbetar som lärare här i Utrera. Han är inte färdigutbildad lärare och har då mycket små valmöjligheter när det gäller lärarjobb. Han kommer från Alicante där han har sin fru och sitt hus. Alicante är nästan 50 mil härifrån och Roque berättade att han tyckte att det var tråkigt och ensamt här i Utrera. Han bor ihop med en annan lärare som inte heller kommer härifrån. Han kommer från Malaga där han har fru och familj. Lärarna här i Spanien är statsanställda och får inte välja var de ska jobba, staten placerar ut dem var som helst. När du jobbat några år har du samlat ihop poäng som gör att du kan välja var du vill jobba, men det tar 8-10 år innan du har samlat tillräckligt med poäng...
Roque undrade om vi trivdes här i Utrera. Han tyckte inte om staden och tyckte att det var en sån småstadsmentalitet här och att alla gick och sträckte på sig och tyckte att de var förmer än andra. Han sa också att han tyckte att det var synd att vi hade hamnat här eftersom han hävdade att Utrera inte var typiskt spanskt och att människorna här var väldigt reserverade.
Vi vet inte hur det är med den saken, men det var himla roligt att få prata med en spanjor i alla fall. Vi hoppas att det blir flera samtal. Han var en sån där sprudlande människa som fullkomligt sprutade ord och sprudlade av energi. Riktigt bra var han på engelska också. Och en TV har han också.... Hehe...

2005-10-12 20:16 Utrera, Sevilla, Spanien

Nationaldagen till trots vaknade vi i morse av ett spöregn! Tråkigt, speciellt med tanke på att det då faktiskt var nationaldagen. I vilket fall somnade vi om och klev inte upp förrän 11.30. Vi visste nämligen att det skulle bli en låång dag eftersom det var nationaldagen. Inga affärer eller internetcafeer öppna då inte.
Kring tretiden masade vi oss i alla fall ut i en, i det närmaste tom stad. Några enstaka barer och konditorier var öppna så vi strosade runt lite. Vi hade tänkt att vi skulle gå in och titta i kyrkorna som finns här men de var naturligtvis inte öppna. I vanlig spansk sed fanns det inte heller en skylt eller någon liten notis med information öppettider att skåda någonstans. Så kom ett nytt spöregn och vi fick ta skydd i ett litet konditori där vi köpte varsin bakelse och tog med hem. På vägen hem sa Jake:
- Tänk om det hade varit sånt här väder hela tiden, vad tråkigt det hade varit. Då hade vi ju varit hemma efter två veckor.
- Mmm, sa jag. Tur att det varit fint väder i alla fall. Det går säkert över.
Både Jake och jag tänkte nog:
- Va gör vi om det blir sånt här väder fram till jul? Tänk om de fina vädret och värmen är över?

När vi kom hem glufsade vi i oss bakelserna som visserligen var billiga men inte speciellt goda. Vi lyckas väldigt sällan hitta något som är gott här. Det är glassen som är oslagbar, men resten är inte någon hit. Så tittade vi på klockan och den var bara 16.00...
- Åhhh, det hade bara gått en timme sedan vi gick hemifrån...
Jag tog så tag i lite skoluppgifter och Jaken la sig i sängen och läste en av mina engelska kurslitteraturböcker(han är mkt uttråkad). Vi tycker verkligen att såna här dagar är så tråkiga och vi tycker även vid det här laget att Spanien är astråkigt... Vi brukar skämta om det ganska ofta och uttrycket: "satansjävlaskitSpanien" är ganska frekvent använt av oss eller: "idiotjävlaspanjorerfattarjuingenting".
Vi är väl inte så där jätteduktiga på att anamma den kultur vi lever i och acceptera att vi faktiskt bor i ett annat land än Sverige just nu...
I vilket fall så kom vi på att vi skulle bege oss ut och springa. Vi sprang så ut ur staden för att hitta en liten grusväg. Så började vi då springa.... Men grusvägen bestod till följd av regnet av en väldigt konstig lera, en väldigt klistrig sådan. En minut senare hade vi gympadojor med 6-7 centimeters lerplatåsulor på. Vi fick stanna och försöka att få av leran från skorna. Jaken sparkade och gned sina skor mot stenar och dylikt men leran var väldigt seg och kompakt och ville inte släppa taget om hans skor... Jake blev förbannad, sparkade hårt mot en sten och skrek;
- satansjävlaskitSpanien!! vá fan ä´ rä´ för jävla skitlera på skorna?? Ååååhhh, vá less ja´ä´.

Jag som normalt är den som har ett temperament fann denna lilla scen mycket underhållande, men samtidigt var jag faktiskt lite rädd att ägarna till hästgården vi var vid skulle komma ut och fråga vad det egentligen var frågan om. Efter några minuters ivrigt skrapande fick vi så av leran från skorna och tog istället en annan väg ut från stan.
När jag sprang där efter landsvägen såg jag ett ganska platt landskap med några få träd. Här och där bildade små petunior gröna och vita små mattor i vägkanten. Men när jag vände blicken mot vägkanten fick jag se diverse saker som inte tillhör naturen... Jag vet inte hur många colaburkar jag såg, det låg trasiga stolar, batterier, gamla skor, kläder och diverse förpackningar. Det låg till och med en halv, mikrovågsugn i ett dike.

Man kan alltså inte påstå att spanjorerna tar hand om sin natur. Soporna jag såg låg inte bra på ETT sälle, det låg sopor längst vägkanten efter hela vägen jag sprang. Jag vet inte hur de gör med sina sopor, men det verkar inte bättre än att de dumpar dem efter vägen..

Ja, förresten så har vi det precis så utanför vår lägenhet också. Det är mysiga, rena kullerstensgränder överallt i stan, utom gränden där vi bor... Där är det gulaktig sand och en massa skräp... Verkar som att folk går till vår gränd och slänger saker.
Alltså, en dag med ännu en kulturkrock. Och ni alla vet ju att jag dessutom råkar vara en människa som sopsorterar och är noga med att slänga saker på rätt ställe hemma i Sverige. Detta retar min svenska, ordningsamma, sopsorteringssjäl! Man kan ställa sig frågan:
- är det spanjorerna som är skitiga och slänger sopor hur som helst eller är det vi svenskar som är hyperövernoggranna med sånt?
Jag vet ju att det var en massa sopor i både Egypten och Indien så det kanske är Sverige som är annorlunda i detta fall?

2005-10-09 11:44 Utrera, Sevilla, Spanien

En dag skulle jag åka hem från skolan med en man som heter Juan-Antonio. Han är ca. 45 år och jobbar på expeditionen som någon slags skolassistent. Juan är en trevlig man men han pratar inte engelska. Han brukar ställa frågor på spanska till mig när vi åker tillsammans med Vicente på morgonen. Då kan jag försöka att svara på spanska och oftast går det bra. Om det går åt fanders kan jag istället svara på engelska och Vicente kan översätta det hela för Juan.
I vilket fall så föll det sig så denna dag att det var ett möte på skolan och jag inte kunde åka hem med Vicente. Alltså fick jag åka hem med Juan istället. Det kändes lite nervöst eftersom det är en åktur på 20 minuter. Vad skulle jag säga? Skulle vi kunna förstå varandra? Jag mötte så Juan ute på parkeringen direkt jag haft min sista lektion för dagen. Klockan var runt 14.30, himlen var klarblå och solen stekte. Jag svettades fruktansvärt i min gulblå Sverige-t-shirt. Jag tittade på Juan, tog tag i t-shirten, drog i den så det fläktade lite och pustade fram;
- Estoy caliente!
Jag var jättestolt att jag hade sagt något på spanska och jag visste ju att varmt var caliente. Juan tittade på mig och rynkade ögonbrynen och sa;
- Hace calor.
Jaha, tänkte jag. Det kan man också säga. Men så tänkte jag att jag skulle fråga om det betydde samma sak så jag sa (på Spanglish) med ett frågande tonfall;
- Caliente, calor es the same?
Juan såg ganska besvärad ut, skakade på huvudet och sa:
- No, hace calor.
Sedan satte vi oss i bilen och åkte mot Utrera. Vi lyckades prata lite mera. Det visade sig att jag förstod nästan allt Juan sa på spanska och Juan var inte så dålig på engelska som han påstod heller. Han förstod det jag sa på engelska också. Så den hemresan gick superbra!

Glad i hågen kom jag till skolan nästa dag. Efter lunch hade jag lektion med Lourdes. Hon är en av två engelsklärare på skolan. Jag trivs jättebra med henne och vi har riktigt roligt med eleverna. I vilket fall kliver jag in i klassrummet och Lourdes säger med ett liten leende att hon skrivit ner något åt mig.. Hon säger:
- I´ve talked to Juan and he was a little bit concerned about your Spanish. He said that he tried to explain it to you, but he wasn´t sure that you got it. I guess you tried to say that it was hot outside yesterday...
På lappen står det;
I´m hot= yo tengo calor
It´s hot=hace calor
The coffee is hot= el café esta caliente
You can´t say yo estoy caliente because it means you want to have sex with someone, that you´re hot...
Caliente is for hot fluids, like coffee or tea.
När jag läst denna lilla förklaring brister jag ut i ett skratt! Jag hade alltså sagt till stackars Juan att jag var het...på honom, typ! Inte undra på att han såg så bekymrad ut och hela tiden upprepade:
- hace calor.
Lourdes skrattade hon också men lugnade mig och sa att det var ett vanligt misstag bland de som lär sig spanska. I vilket fall tackade jag henne allra ödmjukast och lovade att inte säga att jag var "caliente" någon fler gång.
Så kan det gå i det spanska språkträsket! Så nu för tiden har jag lärt mig att det bara är kaffet som är hett, inte jag...

/Jessica

2005-10-01 19:28 Utrera, Sevilla, Spanien
 

Helados Artesanos... har ju sett skyltar med detta sedan vi kom hit. Helado är glass. Jag har nyfiket kollat in dessa montrar som är fyllda med behållare med diverse läckra glassorter. Det enda konstiga var att glassen såg ut att vara smält eftersom den glänser. Jag sa till Jaken att jag tyckte att glassen såg konstgjort ut.

Så har man ju sett skrämselpropagandan om gulsot på TV hemma innan man åkte. Ni vet, den där man får se en tjej äta en glass och de säger att gulsot finns på ställen där man minst anar det, i länder man inte tror att det finns... Skrämd av denna hade jag beslutat mig för att bara äta Carte Dor glass som jag av någon anledning trodde var gulsotsfri. (Förresten så finns GB glass här också, med precis samma symbol och samma glassorter fast här heter det Frigo).
Nog om det, tillbaka till historien om helados artesanos. Jag hade alltså bestämt mig för att den såg konstgjord ut och att man kunde få gulsot eller kanske bli magsjuk eftersom den såg smält ut. Jag associerade dessutom ordet artesanos till det svenska ordet artificiell och tänkte att det nog inte var riktig glass utan någon sorts sorbet, kanske.
Men försäljningen av helados artesanos är enormt stor, det finns en mängd heladerias (glassbarer) i stan. En dag var jag hemma och satt och funderade lite kring det där ordet "artesanos" och beslöt mig för att slå upp det. Tänk så fel man kan ha! Där hade jag trott att ordet betydde artificiell men så betydde det motsatsen nämligen hemgjord... Attans! Så började tankarna att gå;
- Kanske man skulle ta och pröva den där hemmagjorda glassen... Alla spanjorer äter den ju och de verkar inte bli sjuka av den... Den ser ju god ut... Å den kan ju inte vara smält för det är ju bra äckligt med smält glass, det kan ju inte ens spanjorerna tycka om? Den måste ju bara se smält ut?

Så gick vi på en kvällstur och jag närmade mig en heladeria med helados artesanos... Stod och tittade lite på alla sorter...Beställde så in en bägare med straciattella (vanilj med mörk choklad). Tittade spänt på när servitrisen tog tag I glasskopan och skopade upp glassen, den var inte smält! Såg bara ut så på ytan!
Jaken hade beställt en öl som han satt och smuttade på medan vi tittade på allt folk på torget. Så tog jag då den första skeden med helados artesanos.... Oj, oj så gott det var! Har aldrig ätit sån god glass! A taste of heaven! Bort flög alla tankar om magsjuka och gulsot!
Och tänk er, jag har bara smakat en sort ännu. Det blir nog mååånga bägare helados artesanos innan det är dags att åka hem till Sverige igen! Ska faktiskt äta en ikväll, det är ju lördag å allt!

Jeccan

2005-09-30 19:19 Utrera, Sevilla, Spanien
 
Förkärlek till det lilla?
Det mesta är i litet format.. Matportionerna, människorna, bilarna och till och med hundarna... Jag är inte kort i detta land, stöter dagligen på damer som är kortare och då är det inte liite kortare, vissa är hela 1 decimeter kortare!!! I synnerhet de äldre damerna är superkorta och har en uttalad köttbullekroppsform. En lärare beskrev mig som "de media estatura", alltså av medellängd! Jag stod där helt förstummad och MYCKET nöjd. Detta är landet med människor som är 2-3 äpplen höga. Ett bevis på detta är att vår madrass inte passar i den inköpta sängramen från IKEA, den spanska madrassen är 2 dm kortare än ramen. Sängen inne i gästrummet är nog inte ens 180cm lång eftersom Jaken får ligga med fötterna utanför sängen om han ska ligga där.
Hundarna är små och skitfräna. Spanjorerna verkar tycka om att ha hundar, och då företrädelsevis små sådana. När vi åkte hem från Sevilla förra veckan satt det två små kvinnor mitt emot oss på tåget. De hade en väska med sig och plötsligt började den röra på sig... Antagligen får man inte ha med djur på tåget för kvinnorna ignorerade väskan helt. Vi tittade spänt på väskan för att se hur det hela skulle sluta och undrade också vad de hade i den. Till slut började väskan att gnälla och den rörde på sig väldigt mycket, då var de tvungna att öppna den. Ut tittade världens sötaste lilla hund, till å med Jake tyckte att den var söt (fast det inte var någon "riktig" hund).
Spanjorerna äter nog inte så stora portioner mat eller så äter de mycket men bara lite av varje (tapas). Eleverna på min skola höll på att trilla av stolarna när jag berättade att en svensk lunch och middag nästan alltid består av potatis/ris/pasta och kött av något slag och sallad för de som äter riktigt nyttigt. De kunde bara inte förstå att vi äter så mycket två gånger per dag. De verkar mest knapra på sitt vita bröd vid varje mål mat och äta något kött till brödet.

Dags att äta?
När äter spanjorerna egentligen? Nja, egentligen vet vi när de äter men de har så konstiga tider. Vi kan inte riktigt acceptera sanningen. De äter frukost på morgonen kring 07-08 sedan äter de inte lunch förrän kring 14-16 på eftermiddagen. I glappet där emellan dricker de bara en kopp kaffe eller en cerveza.. Lunchen äter de hemma, det är stört omöjligt att bli serverad en endaste matbit på eftermiddagen. Ska man äta något på restaurang får man äta efter klockan 20.00 på kvällen. Spanjorerna äter sin middag kring 21-22 på kvällen..
Ja, så förstår ni ju vilket konstigt läge vi hamnar i. Detta innebär att vi alltid får äta hemma eftersom deras restauranger inte är öppna då vi är hungriga. Det går ju bra då vi är hemma, men åker vi bort en dag kan det vara jobbigt eftersom det inte serveras mat förrän på kvällen och vid det laget har man ju dött av hunger! Ofta är man då i våldet på bakelser och glass eftersom det är det enda som finns till försäljning.. Tack och lov funkar det bra i Sevilla, där finns det ställen som serverar mat på dagen, McDonald t ex... Där finns det också ställen som säljer färdiga mackor. Nu låter det som att det är världens sensation med "färdiga" mackor, å det är det faktiskt också! På mataffärer finns det inte såna, konstigt med tanke på att spanjorerna nästan bara proppar i sig sina bocadillos (mackor). Ska man få tag på en macka i en affär får man köpa ett bröd, skinka, ost, det man vill ha på sin macka och det är ju lite jobbigt.

Kakel
Kakel och klinkers tycker de om, de har garage som är kaklade från golv till tak och det är inte vanliga vita kakelplattor inte. Nej, det är stiliga kakel i alla möjliga mönster och färger. I vår lägenhet är alla golv i klinkers, kök och badrum är dessutom har dessutom kakel upp till taket. Jag och spanskaläraren Ann-Sofi trodde att vi hade översatt det hela fel när det stod i hyreskontraktet att vi inte fick kakla om något, vi krattade ganska gott åt det hemma. Men här är väl en kakling som att måla om eller tapetsera hemma! Man kaklar också gärna in gatunamn eller namn på torg på husväggarna, vissa skyltar är faktiskt riktigt stiliga.

Att parkera...
Parkeringar... Här parkerar man precis hur som helst! Är det 2 cm mellan bilarna är det bra! Vi har fortfarande inte förstått hur de tar sig ur sina fickparkeringar. Kanske är alla bilar utrustade med någon fiffig lösning a´ la´ Skalman? I Sevilla såg vi parkeringar där man först har en rad med vanliga "lodräta" parkeringsfickor. När raden med dessa är fyllt parkerar man "vågrätt" bakom och stänger fullständigt in bilarna som står innanför! Apropå bilar så förvarar de dessa i hallen till sina hus, flådiga kaklade garage/hallar har de. Vi har lite bryderier kring hur de får in sina bilar över de ibland, väldigt höga trottoarkanterna.

Spännande nya dofter...
Kloakdofterna som kommer och går... Så fort man passerar ett avlopp på stan stinker det kloak, det är bara att hålla andan en stund. Det allra knepigaste är att vi har en kloakdoft i TAKET på vår toa, inte i avloppen.
Klordoften och ibland, om man har otur; klorsmaken... Inte roligt då man beställer in dricka och de stoppat i is gjord på kranvatten. Kranvattnet stinker och smakar nämligen klor här. Nog för att vattnet i Härnta kan vara superäckligt, men detta är faktiskt värre! Så det är bara att välja en doft; skit eller klor! J

Siesta
Siestan på gott och ont... Visst kan det vara skönt att ta en liten tuppis så där på eftermiddagen, men måste den pågå i 4 jävla timmar??? Vi tycker att sisestan är såååå lång och tråååkig!! Vi har gått på en promenad varje dag den här veckan under siestan. Vi vill ju gå i affärer då eftersom det är så tråkigt hemma i lägenheten, men det är ju helt dött på stan. Men vi tjuras på och går ändå promenader under dagens allra varmaste timmar (+40-45 g i solen, 30 i skuggan)... Men vi har faktiskt hittat några ställen som har öppet under siestan också. Affärerna är ju i och för sig öppna från 18.00 till 21.00 men vi är lite dåliga på att vara ute på stan och ränna på kvällarna.

Snask
Godsaker i synnerhet bakelser, tårtor och kulglass finns i inbjudande montrar överallt. Åsså, dessa smååå, smååå, smala människor som vräker i sig alla godsaker, förmodligen utan att öka ett gram!

Spriten
Spriten i affärerna.. Känns fortfarande lite förbjudet att köpa sprit på ICA, typ. Känns konstigt att se ett helrör Smirnoff, öl eller Bacardi Breezers där bland maten. Ja, vi är ju så "till oss" att få handla alkohol på ICA att vi köper det nästan varje dag (oroa er inte vi dricker inte varje dag). Vi har samlat på oss ett litet barskåp. Men det lär väl lugna ner sig snart.... Å billigt är det ju också. Vad sägs om ett 12-pack 33cl San Miguel för 49 kronor? Bacardi Breezers för 14 kr, 1 liter Smirrnoff för 80 spänn? Men det sämsta med detta är att vi inte har någon att dela all denna alkohol med....
det finns bara en av mig å de e jag, de finns bara en av dig å de e du, de finns baara tvååååå av oss å det är vi (sjunger)
Å det är jäkligt tråkigt!! Ska man ha fest vill man ju ha sälle! Så.... är det någon av er som kommer ner snart, eller????

Kullerstensgränder
Kullerstensgränderna finns överallt, hela sta´n är uppbyggd så, i Sevilla är det likadant. Det är jättemysigt och alla hus är gjorda av sten med putsfasader och de sitter ihop, idel radhus med vackra, kaklade entréer. Mycket Gamla stan över det hela. Ofta sitter det någon gammal liten tant utanför en dörr och vilar lite i värmen.
Gasoluppvärmning
Gasoluppvärmning av varmvattnet är en ny upplevelse. Det går riktigt bra faktiskt. Man får omedelbart varmvatten och det tar inte slut heller. Sköna, långa duschar blir det!

Köttet som hänger (stora grislår som hänger på rad), alla ostar och det vita brödet som utgör basfödan för spanjorerna. Att köpa grönsaker, kött och fisk från chark. Här är det inte någon självplock, inte! Vi har fortfarande inte vågat köpa kött, ost eller fisk från charken, vi har inte bemödat oss att ta reda på vad ett hekto och alla sorters skinka heter! Dessutom vet vi inte vad alla ostar är för ngt eller vilket sorts kött det är.
När man köper grönsakerna får man flashback från kiosken på byn då man var liten... Ni vet då man stod där utanför Eriksson kiosk och pekade på alla godisar och Anna-Lisa fick plocka i en påse. Peka; en sån, å en sån, å två såna, fast på knagglig spanska då...
Dos (peka på en paprika) y una (peka på en gurka) y una (peka på sallad)
Algo más? säger expediten och då menar hon; något mer?
No, gracias, svarar man. fast man egentligen vill ha tomater som ligger längst bak och är jättejobbiga att peka på....

Mopedjävlarna
Mopederna, vad är det för fel på dem??? Det går förmodligen två mopeder på varje spanjor och inte en enda har ljuddämparinsats... (vi hatar mopederna). När de kör förbi lägenheten låter det som att de kör genom den! Man blir fullständigt vansinning när man ska försöka att sova och de kör förbi som idioter! Blir förbannad bara jag tänker på det!

Blomflugor
De förbannade satans blomflugorna som kommer in kväll efter kväll trots att de stora metalljalusierna är nedragna, fönstret stängt och gardinerna fördragna!!! Så svärmar de kring lampan i vardagsrummet och nästa morgon ligger de döda på golvet och Jaken sopar ihop dem i en hög och slänger dem. Ska de komma varje kväll??

Ljuden
Englasfönster man hör allt igenom och väggar tunna som papp! Kan längta till den mörka, tysta vintern i Sverige där snön ligger som en stor ljudisolering kring huset. Tänk att få sova i ett svalt, mörkt och framförallt tyst rum. Att slippa vakna av mopeder som tjuter utanför huset eller att man tror att den visslande grannen står inne i ditt sovrum och gör frukost!

Vädret
Vädret och klimatet är ju helt otroligt! Man blir fortfarande glad då man öppnar fönstret på morgonen och ser att det är sol och klarblå himmel! Idel vackra sommardagar (höst för spanjorerna)! Det är helt underbart att kunna sitta ute på torget i kjol och linne klockan 22-23 på kvällen utan att frysa. Då är det kanske 27-28 grader i luften.

Fiffiga saker
Fiffiga bäranordningar och andra lösningar... De har en massa bra handtag på drickor och annat som är tungt att bära hem från affären. Vi upptäckte dessutom häromdagen att det var skitfiffiga "knythandtag" på soppåsarna, glöm det där med att ha påsen från ICA som soppåse!

Det var våra tankar kring alla nya spanska grejer! Det kommer säkert fler bryderier vad det lider!

Jecca å Jake

2005-09-30 19:11 Cádiz, Sevilla, Spanien

Lyckliga i hågen begav vi oss iväg med Andalusien Expressen mot kuststaden Cádiz på fredagsmorgonen. Vi hade båda sett fram emot att få se staden och framförallt att få komma till havet och njuta av solen. Man kan ju njuta av den på ett annat sätt då man kan ta sig ett svalkande dopp då och då. Det är lite annat än att sitta på taket och svettas ihjäl!
Vi hade läst lite om Cádiz på internet och sett bilder. Det skulle vara en liten pittorek stad vid kusten. Vicente hade rekommenderat oss att åka dit istället för Malága. Många spanjorer åker på semester till Cádiz. Staden ligger på en halvö i Atlanten och är omgiven av höga vallar som skall skydda staden från Atlantens vågor. Stranden skulle ligga i en liten bukt.
Det var trevligt att åka tåg genom det spanska landskapet som är relativt platt. Mängder av bomullsfält, olivbuskar, vinodlingar och megastora kaktusar susade förbi utanför fönstret. Vi hade dock lite otur när vi stannade för att släppa förbi ett mötande tåg. Stoppet blev vid Spaniens förmodligen största avföringsuppsamling d.v.s. bajshål!! Det var en lukt som inte går att beskriva enbart med ord. Visste ni förresten att bajsa heter cáca på spanska. Jessica tycker det är hysteriskt roligt och det var ett av dom första ord hon slog upp. Resan tog ca. 1,5 timme och Jessica lyckades, som alltid då hon åker ett fordon av något slag, somna en liten stund.

Så klev vi då av på stationen i Cádiz. Spända gick vi mot stadens centrum och till turistinformationen för att få tag på en karta. Första uppgiften för dagen var att gå runt i staden och hitta ett billigt boende på vandrarhem. Vi märkte så ut alla vandrarhem på kartan och gick runt och frågade. Till vår stora lättnad pratade de flesta vandrarhemsägare engelska! En ny erfarenhet att någon förstod oss fast vi pratade engelska. De flesta vandrarhem var fulla och de som hade rum kostade ca. 400kr/natt och det tyckte vi var lite dyrt. Så vi beslöt oss för att dra till stranden istället. Gick och handlade lite vitlöksskorpor, ost, dricka och kakor. Vi har ju vid det här laget förstått att vi måste handla med oss egen mat om vi ska kunna äta något på dagen...

Så kom vi då till stranden. Den var fylld av spanjorer i olika åldrar, storlekar och social status... under en byggnad låg några fullt påklädda, unga missbrukare och sov i skuggan. Det fanns en mängd gamla spanska, korta damer. Vi är helt fascinerade av dessa damer! De är runt 1.40 cm korta och alldeles runda, det är som att de bara består av en bollrund kropp och så sticker det ut två ben, två armar och ett huvud. Det fanns också en mängd yngre spanjorer som av färgen att döma, såg ut att spendera varje ledig minut på stranden. Å så var det då vi, bleka svenskar... Det känns som att alla stirrar på oss vart än vi går. Vi vet inte om vi inbillar oss eller om det är för att Jessica är vit i skallen. Men det finns ju faktiskt blonda spanjorer också, även om de är få. I vilket fall tog vi oss en plats på stranden, rullade ut våra minimala handdukar och krånglade av oss kläderna och på med badkläderna. Sedan lade vi oss då i solen som var otroligt stark och varm. Jessica slumrade till ett tag och blev väckt av Jaken som var uttråkad och ville gå ut till slottet som låg längst ut på piren.

Vi plockade ihop våra saker och begav oss iväg mot slottet. När vi kom dit var det...ja, naturligtvis, ni gissade rätt: SIESTA och slottet stängde några timmar. Nu var det som tur var inte så långt dit så vi hade inte gått så långt. Vi hittade en pytteliten strand vid gångmuren (vet inte hur man ska beskriva det) och där slog vi oss ner och solade lite till. Det fläktade bättre där än inne på den stora stranden. Sedan badade vi och det var hur skönt som helst. Atlanten var svalkande och skön. Ett spanskt medelålders par och en ung spansk tjej hade hittat till den lilla stranden också. Den spanska tjejen pratade mest hela tiden i telefon och vi tittade avundsjukt på henne. Vi vill också kunna prata i telefon!!! Fan, att det ska vara så dyrt!

När vi hade badat klart begav vi oss in tillbaka till den stora stranden och duschade av oss saltvattnet. Det fanns inga toaletter (vi har ännu inte sett en enda offentlig toa i Spanien) eller ombyteshytter. Vi gick till en mur och försökte krångla av oss de blöta badkläderna och få på oss torra kläder utan att visa allt för mycket av våra, rödskimrande, trinda kroppar. Så fick vi då tillslut på oss torra kläder och gjorde i ordning håret och rollade på oss deo, allt medan vi fick undrande blickar från spanjorer som gick förbi. Jessica brast på svenska ut till en förbipasserande spanjor som glodde på henne då hon sminkade sig;
- Ja, vi har inget hem här och det finns inget omklädningsrum, så vad ska vi göra då? Spanjoren förstod förstås inte att hon sa något till honom.. Ibland har det sina fördelar att prata ett språk som ingen förstår.
Vi blev dock lite misstänksamma eftersom spanjorerna tittade så mycket på oss. Jake sa:
- Jag lovar det finns ett helt omklädningshus här runt hörnet och så står vi här som några idioter och försöker att byta om!
Men det fanns inget omklädningshus (som tur var) och vi gick vidare in på stan. Vid det här laget (17.00) var vi ganska hungriga så vi tänkte att vi skulle försöka hitta något ställe som serverade mat. Vi vet inte varför vi ens kunde tro något sådant som att det skulle finnas ett ställe som serverade mat vid den tiden.. Men man lever på hoppet och tron kan försätta berg, är det inte så? Som ni förstår så fanns det inte ett ställe som serverade mat förrän efter 20.00. Då kom Jessica på att hon sett ett Burger King någonstans... men då både Jessicas minne likväl som lokalsinne är dåligt tog det nästan två timmar innan vi hittade Burger King. Så fick vi oss i alla fall en hamburgeresa con patatas... Sedan var det bara att pallra sig iväg till tågstationen för att åka hem till Utrera igen.

Vårt betyg av staden: tre solar av fem
+Stranden var underbar (speciellt den lilla vid gångmuren) och Atlanten skön att bada i.
- vi hade hoppats att det skulle finnas lite restauranger och affärer längst strandpromenaden, så var icke fallet. Inte heller fanns det toa eller ombyteshytter.
+ för att det fanns många som pratade engelska! Många nationaliteter som rörde sig i staden
- Staden var lite liten och skabbig. Husfasader och många gator var slitna och skabbiga. Det är ju i och för sig en av Spaniens äldsta städer så många av husen är nog riktigt gamla och vi var bara i den gamla delen av stan. Men de kan väl underhålla dem då? K-märkning å sånt, finns det?

2005-09-29 19:06 Utrera, Sevilla, Spanien

Hóla!

Nu har vi löst discogåtan... Det finns tydligen bara ett enda disco i denna stad med 44.000 invånare och det ligger inte inne i stan där vi var å travade på i lördags. Det ligger i ett köpcentra där det finns bowlinghall, spelhall och bio. Vi var där och bowlade igår. Vi skulle återigen också försöka oss på att äta något på eftermiddagen. Det enda som finns då är tapas, en massa smårätter. Naturligtvis kunde ingen av dem som jobbade där engelska.. Så det var bara att läsa den spanska matsedeln och försöka förstå, vilket vi inte gjorde eftersom vi blev jättestressade av att servitrisen stod och väntade på att vi skulle beställa. Så gick vi fram till baren och pekade på något som såg ut som små ihoprullade pizzor. Jessica pekade på dem och sa;
- Qué es?
Servitrisen svarade något om korv, bröd, rulla ihop och pizza.. Vi beställde så två montaditos (som vi tror att de hette). Jaken beställde en öl och Jessica en cola-light (måste ju dra ner lite på sockerintaget). Så kom hon in med montaditosarna... Vi tog varsin tugga, å fyy fan! Montaditos bestod av en äcklig ölkorv inrullad i ett gigantiskt torrt bröd. Det var den middagen! Ännu ett misslyckande på matfronten.

Angående discot så är det nog dessutom så att vi var ute på tok för tidigt på "kvällen". I Spanien kommer tydligen inte folk ut förrän klockan 03.00 och de röjer på till 07.00 på morgonen... Å där travade vi på klockan 01.00... haha.. Vore som att göra sig klar och gå ut på krogen hemma kring 20.00 och hur många är det ute då? Nästa gång får vi ta en låång siesta på dagen och verkligen sova några timmar, duscha kring 23.00 och sedan sitta å dricka några timmar innan vi beger oss ut i natten... Skam den som ger sig!

Hälsningar

Jaken å Jeccan

2005-09-25 11:47 utrera, Sevilla, Spanien

Söndagen den 25 september 2005

Idag har vi mest varit besvikna över gårdagens fiasko samt varit grovt uttråkade.. Söndagarna är liksom hemma, bara tråkiga och långa. Inte en affär öppen. Lägg också till faktumet att vi inte har någon TV, radio eller något annat massmedialt.. Tidningar på spanska är inte så lattjolajban eftersom man får vara glad om man förstår ungefär hälften (Jecca), eller rubriken på första sidan (Jake). Imorgon ska vi höra med Vicente om man kan hyra en TV någonstans. Vi tror att vi skulle lära oss spanska mycket snabbare om vi hade en TV och även om vi inte förstår allt så får vi ju reda på lite om vad som händer i världen i alla fall. Maila gärna och berätta om det händer något speciellt där hemma eftersom vi lever i avsaknad om vad som pågår i Sverige.
Vi hittade i alla fall en stor mataffär och en bowlinghall när vi tog en långpromenad idag. Så om det inte finns något uteliv här på lördagarna får vi väl gå och bowla istället då!

Nu ska vi krypa till kojs!

Hasta Luego!

Jecca & Jake (som hamnat i en temporär svacka)