Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

2005-10-22 12:35 Utrera, Sevilla, Spanien

Nästa dag började jag att jobba som språkassistent på den spanska skolan. Jag berättade för Vicente om Jakes problem med arbetsförmedlingen och att varken jag eller Jake förstod varför han var tvungen att gå till ABF Utrera igen och sedan tillbaka till ABF i Sevilla igen. Vicente, som är mycket hjälpsam, frågade om jag hade numret till Ana. Jag ringde Jake och bad att få numret. Så ringde då Vicente till Ana och snattrade på spanska med henne i säkert 10 minuter. Vicente berättade sedan för mig vad Ana sagt. Det var en ganska lång historia som löd enligt följande:
Kvinnorna på ABF i Utrera hade fått lite panik när Jake kom in. Ingen kunde som sagt engelska och ingen visste vad det var för tjusiga papper som Jake hade med sig. Papperna var ju på engelska och därför förstod ingen vad de handlade om. På grund av detta hade de blivit desperata och skickat Jake till Sevilla där man hade hoppats att det skulle finnas någon som pratade engelska. Men man hade då också missat att Jake skulle skrivas in som arbetssökande i Utrera. Nu hade dock Ana pratat med ABF i Utrera och sagt att de måste skriva in Jake och ge honom papper på att han var inskriven. Sedan skulle Jake komma till Sevilla med sina E303 formulär för det var ABF i Sevilla som tog hand om E303 formulär. Ana kunde inte skriva under dem förrän Jake var inskriven som arbetssökande i Utrera. Ana berättade också att Jake skulle få spansk a-kassa så länge han var arbetslös i Spanien. Han skulle hämta ut sin a-kassa på en bank som hette Caja Rural i Utrera. När jag om hem från skolan den dagen hade Jake fått ett intyg från ABF i Utrera, det var en liten grön lapp där det stod "demanda en alta" och några datum.

På fredagen, som var min lediga dag, åkte vi åter igen till Sevilla. Vi skulle lämna E303 intygen till Ana. Äntligen skulle allt ordna sig! Vi klev av tåget och kryssade nu lätt genom Sevilla mot ABF och Anas kontor. När vi kom dit möttes vi av en mörk man med en stor mustach. Han bad oss att sätta oss ner och började skriva under och stämpla Jakes E303 intyg. Vi trodde att vi skulle få träffa Ana, men dörren till hennes kontor var stängd. Vi följde spänt mannens stämplingar. Han förstod lite engelska men pratade själv spanska. Han skrev en lapp där det stod:
Caja Rural Utrera, 10-15 oct. Så förklarade han långsamt på spanska att Jake kunde hämta a-kassan där mellan den 10-15 varje månad. Jake fick sedan kopior på sina papper och allt verkade så vara i sin ordning. Vi tackade mannen och gick så ut för att utforska Sevilla... Lyckliga och lättade gled vi in på Starbucks och köpte kaffe och frapuccino. Mumma!

Så var allt lugnt för några veckor. Men datumet 10 oktober började närma sig och snart var det dags för Jaken att besöka Caja Rural för att hämta ut a-kassan.. Skulle han få pengar i utbyte mot den gröna lilla lappen som verkade vara av stort värde?

Den 10 oktober stegade han så in på Caja Rural med mig i släptåg. Inne på banken var det kö. Vi ställde oss i kön och kom till sist fram till en kur där det satt en tjock, orakad, svettig man. Jake stack in sin lilla gröna lapp och sitt pass och väntade spänt på om mannen skulle rassla till med några slantar. Men likväl som den här berättelsen är lång, var det svårt att få a-kassa i Spanien..
Mannen tittade bryskt på Jake och sa något på spanska. Jag, som vid det här laget hade lärt sig mycket mer spanska, förstod inte vad han sa.. Han upprepade ordet flera gånger och började svettas ännu mera, men varken jag eller Jake förstod. Vi tittade nervöst på varandra och var oroliga att vi skulle orsaka att mannen skulle få en hjärtattack. Mannen gav då upp, torkade svetten från pannan och pekade mot en annan kassa. Vi fick då ställa oss i en ny kö... När vi kom fram la Jake återigen fram den gröna lappen och sitt pass. Kvinnan tittade på lappen och passet och sedan på Jake med en oförstående blick, sedan drog hon en spansk harang i enorm hastighet. Jag avbröt henne och sa:

- Solo hablo un pocito de Espanol, pero entiedo. hablar despacio, por favor.
Damen pratade så lite långsammare och frågade varför Jake kommit till Caja Rural. Jag fick på Spanglish förklara att han kom från Sverige, skulle vara i Spanien 3 månader, var arbetslös och att ABF skickat honom till Caja Rural. Så mycket förstod damen men sen tog det stopp. Hon frågade en massa frågor men ingen som vi förstod. Det kom en till kvinna och vid det här laget stod alla som var inne på banken och lyssnade roat till vårt lilla samtal. Den andra kvinnan viftade vilt med armarna och sa:
- porque? bla bla bla
Hon undrade alltså vad vi gjorde där. Hon tittade på oss ungefär som vi var två fullblodidioter som kom till deras bank och krävde pengar. Vi fick följa med henne in på hennes kontor och hon ringde ett samtal. Antagligen ringde hon ABF i Utrera. Hon gav oss en lapp med adressen till ABF. Vi försökte desperat att förklara att det var de som hade skickat oss till banken men hon förstod inte. Det viktiga för henne var tydligen att få oss därifrån, bums!

Dagen efter funderade Jake på det där med att gå tillbaka till ABF igen. Han var övertygad om att kvinnan på banken bara skickat iväg oss dit för att hon inte kunde engelska. Vid det här laget hade vi börjat förstå hur saker och ting låg till... Det var ju helt orimligt att han skulle tillbaka till ABF, det är ju inte de som betalar ut a-kassan. Jake bestämde sig för att pröva att gå till ett annat kontor som banken hade.

Dagen efter gick han, utan mitt sällskap, till en annan Caja Rural och visade återigen den gröna lilla lappen och passet. Slug som han är hade han, i förebyggande syfte, tagit med sig en lapp med numret till Ana Pilares. Han misstänkte att det skulle bli trubbel men om han kunde få banktjänstemannen att ringa henne skulle hon kunna förklara. När han visade sitt pass och den lilla gröna lappen möttes han återigen av en oförstående blick och ett spanskt smatter. Då visade han numret till Ana Pilares. Kvinnan ringde till henne och fick allt förklarat. Det visade sig att detta bankkontor inte var det rätta. A-kasse utbetalningar gjordes på en annan Caja Rural (hur många bankkontor tillhörande samma bank kan man behöva i en och samma stad?). Kvinnan skrev ner adressen på en lapp och gav Jake som återigen fick knata genom stan till ett nytt bankkontor.

Så klev han då äntligen in på vad som skulle vara det rätta bankkontoret. Ställde sig återigen i en lång kö. När han kom fram till kassan visade han passet och lappen för, vad för honom kändes som hundrade gången... Återigen möttes han av oförstående blickar, snattrande spanska och smackande ljud. Även på detta kontor försökte kvinnan att skicka tillbaka honom till ABF. Hon gestikulerade vilt och pratade om något sorts nummer. Förmodligen ville hon veta om Jake hade något kontonummer eller varför han inte hade något kontonummer. Men för att skaffa ett spanskt kontonummer måste man ha ett spanskt socialförsäkringsnummer och det är säkert skitkrångligt att ordna. Därför har vi inte brytt oss om att skaffa något sådant.
I vilket fall fortsatte kvinnan att försöka att schasa iväg Jaken till ABF. Men vis av alla andra gånger han blivit skickad hit och dit gav han sig inte. Han frågade:
- why do you want me to go to INEM, what do you want me to do there? I want my money.
Kvinnan blev säkert vettskrämd av hans engelska. Så fick han återigen ge ut numret till stackars Ana... Så ringer det dumma fruntimret till Ana Pilares och frågar bara efter adressen till ABF i Utrera! Hon hade inte förstått att Ana Pilares var hans arbetsförmedlare. När hon lagt på ger hon Jake en lapp med adressen till ABF i Utrera. En ny lapp med adressen till ABF...
- Åhhhh, hur jävla dum dom de va?? idiotjävlaspanjorerfattarjuingenting! tänkte Jake.
Jake fick återigen säga att han ville ha pengar, att ABF skickat honom till bankkontoret osv. Hur mycket kvinnan förstod av detta vet vi inte, men till slut lyfte hon på arslet, gick iväg och försökte att prata med en annan kvinna som satt i telefon.
Kvinnan som satt och snattrade i telefon pekade på en hög med en massa lappar. Någonstans mitt i den högen hittade kvinnan en lapp med Jakens namn på! Tänk där hade den legat och väntat hela tiden! Varför hade kvinnan velat skicka tillbaka Jake till ABF när alla papper var klara? Kvinnan tittade surt på Jaken, ryckte på axlarna och betalade så ut pengarna.

Äntligen! Så får vi hoppas att det går lättare nästa gång! Den gröna lilla lappen gäller i alla fall till slutet av december så vi borde inte behöva gå igenom hela proceduren med ABF igen. Vi tror att de av ren rädsla för att måsta handskas med Jake och försöka att prata engelska, skrev att han kunde få ut stämpling till slutet av december. De vill nog inte att han ska söka jobb... Eller så inser de att han inte kommer att få något jobb eftersom han inte pratar spanska. Men vi trodde att de åtminstone skulle skicka honom på en språkkurs eller nåt.

Summa summarum kan man säga att det verkligen inte är lätt att få ut a-kassa här inte. Vissa stunder har vi bara tittat på varandra och sagt:
- idiotjävlaspanjorerfattarjuingenting! Ååhhhh, hur ska man kunna få dem att förstå vad vi vill??
Det är så djävulskt frustrerande att inte kunna få fram vad man vill och framförallt frustrerande att de bara skickar runt en hit och dit. Vi vill inte ens tänka på hur allt hade gått om inte Vicente pratat med Ana Pilares....
Hett tips, åk aldrig ut i ett EU-land om du är arbetslös och inte pratar språket i landet!

Jaken å Jecca