Madrid...
2005-10-29 19:14 Utrera, Sevilla, Spanien
Förra veckan kom Vicente med ett brev från nationella programkontoret. Det var en inbjudan till ett informationsmöte för alla språkassistenter som var i Spanien. Mötet skulle då vara den 28 oktober, samma dag som jag skulle ha min grammatiktenta i Sevilla. Eftersom mötet i Madrid verkade vara skitobligatoriskt att vara med på fick jag efter åtskilliga mail till universitetet och svenska konsulatet, datumet för tentan ändrat.
Vicente skulle också med på mötet och vi möttes på tisdagskvällen för att besöka en resebyrå och boka tågbiljetterna. Tåget var naturligtvis fullt på vägen tillbaka så vi var då tvungna att ta en nattbuss tillbaka. Men denna nattbuss kunde inte resebyrån boka, den kunde man bara boka på en bar!
-Jaha, skum buss, men det är ju Spanien så jag är inte förvånad! tänkte jag.
Vicente, jag och Jake fick trava iväg till en liten, rökig bar på andra sidan stan och köpa bussbiljetterna. Så var bokningarna klara!
På fredagsmorgonen tog jag och Vicente tåget in till Sevilla för att ta expresståget till Madrid därifrån. Det är ca. 50 mil från Sevilla till Madrid och resan tog bara 2 timmar! Otroligt! Klockan 10.30 kom vi då fram till Madrid och letade reda på hotellet som mötet skulle vara på. Det stod att det skulle serveras kaffe och jag trodde i min dumma fantasi att de också skulle servera någon form av macka till kaffet. Folk hade ju rest från hela Spanien på morgonen så jag tänkte att de skulle anta att folk kanske var lite hungriga. Men icke! Bara några torra små kakor, kaffe och juice fanns att tillgå. Jag, som inte hade fått i mig frukost tidigt på morgonen var superhungrig men fick vackert knapra i mig några små kakor. Vicente var totalt oberörd och naturligtvis inte alls hungrig (han verkar aldrig vara hungrig). Åter igen dök Jakens och mitt uttryck upp i skallen;
- Satansjävlaskitspanien! Annars går de alltid och äter bocadillos men på det här mötet kan de inte servera en sketen liten bocadillo ens!
Efter kakintaget fick jag en namnskylt där det stog: Jessica Brorsson Suecia. Namnskylten skulle man ha runt halsen. Alla gick och kollade på varandras skyltar för att se om det fanns några landsmän där. Fransoser, tyskar, engelsmän och polacker kramande glatt om varandra och var lyckliga över att ha hittat någon från sitt hemland. Rummet fullständigt bubblade av olika språk! Jag letade och letade... inte en enda svensk! Inte någon norsk eller dansk heller! Så ringde en klocka och det var dags att gå in till salen där mötet skulle hållas.
Vicente och jag tog varsin plats och så började då mötet... Generaldirektören för det spanska programkontoret tog till orda, ljudanläggningen var inte så bra och hon hade en väldigt låg röst. Det tog någon minut innan jag hörde att hon pratade... Spanska!!!
- Men, va faaan??? Ska hela mötet hållas på spanska??? Jag kommer ju inte att hänga med alls!! Är jag den enda språkassistenten som inte kan spanska?? Åhh, herre gud, på eftermiddagen ska vi ju vara i arbetsgrupper, ska jag prata Spanska då???? Satansjävlaskitspanien, jag hatar det här!!! tänkte jag.
Så satt jag där då och koncentrerade mig stenhårt på att höra och förstå vad som allt de babblade om. Förmiddagen flöt på men ju längre den gick desto tröttare blev jag, det är asjobbigt att vara superkoncenterad så länge. Bara på en av föreläsningarna kunde jag slappna av lite. Det var en spansk lärare som hade tagit emot två språkassistenter. Hennes språkassistenter hade inte kunnat ett ord spanska då de kom! Det kändes ju skönt att höra att det fanns assistenter som kom utan att kunna språket alls! Vis av den erfarenheten hade hon gjort overheads med enkel spanska blandat med bilder och engelska. Dessa overheads stödde hela tiden det hon berättade på spanska. När hon var färdig avslutade hon med att säga att hon hoppades att vi alla hade förstått det hon hade pratat om. Hon hade velat hålla föredraget på engelska men spanska programkontoret hade beordrat henne att hålla det på spanska.
Innan lunch skulle alla språkassistenter och handledare från samma områden träffas. Vi hamnade vid ett stort bort och mittemot mig satt det tre tjejer. Jag frågade den första på engelska var hon kom ifrån. Hon tittade surt på mig och sa;
- Soy de Inglaterra (jag är från England) Y tú? (och du?)
Jag blev lite förbryllad, varför svarade hon mig på spanska om hon var från England? Jag svarade att jag kom från Sverige och att jag inte kunde så mycket spanska än och att jag därför hellre talade engelska. Jag frågade henne om hon var pratade flytande spanska och hur länge hon hade pluggat spanska. Då växlade hon åtminstone över till en snobbig, nasal, Brittisk accent.
- I´ve been studying Spanish for five years at the university... I wouldn´t say that I´m fluent in Spanish but I get on pretty well. Så suckade hon lite och vände sig till en annan tjej och började prata spanska med henne..
-Okidoki, tänkte jag, skit i mig då din brittiska snobbhöna...Är man typ spetälsk här för att man inte pratar spanska???
Så vände jag mig till en andra tjejen som satt där och frågade samma fråga. Hon kom från Frankrike och hade pluggat spanska i fyra år på universitetet... Den tredje tjejen hade pluggat spanska i 2 år och jobbat i Spanien 6 månader förra året... Alla tre av dessa tjejer ville liksom inte prata med mig, de var hur snorkiga som helst!
Så var det då dags för lunch och jag hade inte hittat någon att prata eller sitta med. De flesta andra assistenter samlades runt olika bord och deras handledare samlades vid separata bord. Jag fick ju bara följa med Vicente till ett bord. Vid bordet satt det 8 handledare och så var vi 3 assistenter, men jag kunde inte prata något med de andra två assistenterna för de satt så långt borta. Så jag satt där, i det närmaste tyst i 2 timmar, växlade några ord med Vicente som annars var inne i diverse diskussioner med de andra handledarna. Fyy fan vad hemskt det var! Jag ville bara bort därifrån!!! Men jag var i alla fall tacksam över att få lite mat i magen!
Klockan 16.00 var det dags för eftermiddagens/kvällens aktiviteter... Det hela började med en 1,5 timmes lektion med lekar, diktskrivande m.m. på spanska. Denna gång hade jag riktigt tur eftersom det hamnade två killar i min grupp som inte heller kunde spanska så bra. En brittisk kille kunde ingen spanska alls. Så då var vi åtminstone tre stycken fårskallar, kändes bra att veta att jag inte var den enda som inte behärskade spanskan så bra! Vi skrattade tillsammans då vi skulle leka ett skepp kommer lastat på spanska, den brittiska killen kunde inte komma något ord alls och jag sa bara manzana(äpple) varje gång det var min tur! Jag var faktiskt helt tom i huvudet av aktiviteterna under förmiddagen så jag kunde inte tänka klart alls för mitt vokabulär är ju faktiskt större än ordet manzana... De andra i gruppen var i alla fall trevliga och hade överseende med våra dåliga spanskakunskaper.
Sedan kom då avrundningen av dagen då vi skulle sitta assistenter för sig och handledare för sig för att utvärdera och prata om eventuella problem på våra skolor. Kvinnan som hade hand om oss pratade jättetyst och det såg ut som att hon hade munnen stängt då hon pratade vilket gjorde att det inte ens var någon idé att försöka förstå vad hon sa. Vi fick också en spansk utvärdering om dagen att fylla i. Jag och den polska killen satt bredvid varandra och försökte att tyda frågorna. Framför oss satt en kille som pratade en utomordentligt flytande spanska och hade tusen frågor hela tiden. När vi hade suttit där i 45 minuter började polacken bli lite less och så sa han ganska högt till mig:
- Where is this guy from and what´s wrong with him? Why does he keep asking all these questions? I want to finish this meeting today, not tomorrow!
Det var ett mycket effektivt sätt att få tyst på killen som bara verkade ha ett huvudsyfte för dagen: att få visa hur duktig han var på spanska... Han hade under hela dagen läst upp dikter han skrivit och varit frivillig till alla demonstrationer av lekar... Dessutom hade han redan ställt typ tusen frågor under dagen.. Ni vet en sån där kille som man bara blir tokig på!
Jag och polacken fick hjälp att fylla i utvärderingen av två trevliga franska tjejer. Vi bytte mailadresser och sedan var dagen äntligen slut!
Jag och Vicente hade planerat att vi skulle promenera lite runt Madrids berömda platser innan bussen gick hem kl. 00.00 men den planen fick vi snabbt lägga om. Regnet öste nämligen ner hela kvällen... Så vi hade då fyra timmar att slå ihjäl i regnet.
Vi skyndade först in på ett fik där jag beställde en varm choklad. Vicente ville gärna betala den och insisterade på att få göra det. När jag fick in chokladen var det varm, jaaa vad säga? Varm chokladcreme!
- De satansjävlaidiotspanjorerna kan inte ens göra en vanlig kopp choklad heller! tänkte jag.
Men det var ju bara att sitta där med god min och ÄTA upp den varma chokladen eftersom Vicente hade varit så snäll och betalat den...
Sedan tog vi tunnelbanan till busstationen och satt där några timmar. Sedan tog bussen 6 timmar hem på natten. Vi var hemma i Utrera 06.00 på morgonen. Dödstrött var det bara att gå och lägga sig och irriterad somna..
Summa summarum; skitdåligt möte, skittråkig dag, dålig mat, dåligt väder! Hade jag vetat att hela alltet skulle vara på spanska hade jag hittat på någon väldigt bra ursäkt för att inte åka! Allt man företar sig i detta land verkar gå fel! Det är nog inte meningen att jag och Jaken ska vara här!
Satansjävlaskitspanien eller Satanás maldito mierda Espana
på spanska som jag roade mig med att slå upp på det tråkiga mötet! Vem sa att mina spanskakunskaper inte växer?? *ler*
/Den obildade svenskan
