Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

Nu när vi var nere i storstan passade jag på att köpa en begagnad trehjulig vagn för 1000 kr. Jag är skitnöjd med den! Den är som i nyskick och helt underbar att köra!

En dag åkte vi till Babyland för att hämta en ny vagn till brorsan och Linda. Det kom ut en tjej med en trehjulig vagn som hon skulle pröva om den gick in i bagaget på bilen. Vagnen var dyr och av märket Urban Jungle. I vilket fall så fick inte tjejen ens in den där vagnen i bagaget eftersom den inte ens gick att fälla ihop som min "nya" begagnade vagn. Hon fick syn på min vagn i vårt bagage och frågade vad jag hade för vagn. Jag berättade att det var en Babytravel men hon hade aldrig hört talas om den. Jag sa att den fanns att köpa på babyproffsen och;

- Hade jag varit du så hade jag skippat den där vagnen, den går ju inte ens att fälla ihop. Jag trodde liksom att det var en av finesserna med trehjuliga vagnar, att de tar liten plats i bagaget. Åk till babyproffsen och titta på en Babytravel, den kostar bara 2900 i nypris och du ser ju hur lite plats den tar upp i bagaget.
- Mmmmm, det verkar ju lite krångligt det här att den upptar hela mitt bagage, den här. 2900 hhhmmm...babyproffsen...hmm. Kanske man kan plocka av hjulen?

Så forsatte hon och hennes karl med att desperat försöka att få in den i det lilla bagaget, de plockade av hjulen på vagnen och grejade. De stod fortfarande kvar och trixade när vi åkte.

Sånt där förstår jag verkligen inte. För dem handlade det förmodligen om att det skulle vara rätt märke på vagnen. De skulle liksom bara ha en Urban Jungle vagn, förmodligen var "min" vagn alldeles för billig för deras smak. Nu vet ju inte jag om de kanske gav fasen i den där vagnen men ändå... Att hålla på och krångla bara för att man vill ha ett visst märke! Vagnen hon tittade på var ju dubbelt så dyr som en ny av mitt märke, den gick inte att fälla ihop ens! Sånt där retar mig lite, att man promt måste ha dyra märken fast det kanske inte ens är bättre? Fattar de inte att de blir blåsta? Jag tycker det är sorgligt med människor som lever efter att ha dyra märkesgrejer för märkets skull. Vad sorgligt att måsta hävda sig genom varumärken. Det är ju en sak om en vara med ett visst märke står för en bra kvalité men tyvärr är det ju oftast så att ett dyrt märke inte innebär bra kvalité.

Nu är ju jag visserligen helt Tradera och Blocket skadad, jag skulle aldrig kunna köpa en helt ny vagn för jag tycker att det är så dyrt. Fasen, jag har ju köpt två begagnade vagnar för hälften av pengarna som en ny vagn skulle kosta. Jag älskar verkligen att fynda saker på second hand! Så jag kanske inte alls är rätt person att döma, men ändå...

Här är Lovis i vår begagnade 1000 - kronors vagn som hon trivs alldeles utmärkt i!

Brorsan och hans sambo Linda bor i en jättefin fyrarummare i etage i Solna. Lägenheten är verkligen mysig och området i Solna där de bor (alldeles vid Råsunda stadion) är också jättefint. Mycket fina gamla villor som man bara kan strosa runt och titta på. Deras lägenhet ligger i ett lugnt kvarter omgiven av villor. MEN gud så mycket strul det innebär att bo i storstan....

Att hitta någonstans att ställa bilen är ju ett äventyr i sig. De som bor i lägenhet har ju liksom inte tillgång till ett garage. Kostar massor med pengar gör det att stå parkerad också..

När man är färdig med parkeringen måste man tömma bilen på allt av minsta värde så att man inte får inbrott. Vi har ju en sån gammal bil utan larm som är lätt att bryta sig in i... Man vill ju inte direkt bli av med barnvagnen fast den är begagnad. Så får man kånka alltihop upp till högsta våningen tre trappor upp...Varje kväll...

Att köra någonstans i trafiken där nere tar ju hur lång tid som helst. Jättefina vägar, inte kostigar att köra på som här hemma MEN trafiken, den trafiken... Vi skulle köra in till Djurgården från Solna och det tog ju jättelång tid fast det inte är långt i km räknat. Förstår verkligen varför trängselskatten infördes....

Brorsan och Linda ska ju ha barn i mitten på juli och det blev en hel del barnsnack. Jag kom på att det måste ju vara jättejobbigt att ha barn i skolåldern och bo i Stockholm. Jag är ju uppvuxen med att man har varit och lekt ute med olika kompisar, man samlades ett gäng och spelade fotboll osv. Men hur går det liksom till i en storstad? Man kan väl inte släppa iväg ett gäng sju-åringar att spela fotboll eller leka i skogen (om det finns någon) själva? Finns ju alla möjliga konstiga typer som stryker omkring? Eller är det bara jag som efter några dagar i storstan har överdrivna uppfattningar kring hur det är att ha barn där? Jag var ju på vippen att placera Lovis ute på innegården för att sova i vagnen. Brorsan blev bestört och sa;

- Nej, nej! Du kan inte ha Lovis ute på gården för att sova. Någon kan ju ta henne! Små barn får man ha sovandes på balkongen där ingen kan ta dem.
- Nämen, gud så hemskt. Skulle någon verkligen kunna ta Lovan??? utbrast jag bedrövat. Tänkte inte på det... *skamsen över att vara så godtrogen*
- Det kanske inte är så troligt, men jag skulle aldrig chansa, sa brorsan.

Sen kan man ju bo i villa där nere istället och då blir det väl lite bättre. Men så ser man priserna på dem... Jiiiizzezzz, vilka jäkla priser.... Herregud, miljoner för en liten sketen 50-talsvilla med eternitplattor på typ 80 kvadrat. Nu vet jag ju att man inte kan jämföra med Ramselepriser men ändå... För mig ter det sig som rena rama lurendrejeriet att betala flera miljoner för att bo där nere i smeten bland alla andra som trängs och vill bo. Jag som förr trivts jättebra i större städer känner inte alls att jag skulle kunna bo där utan att få panik över alls människor överallt. Det är så stressigt och trångt och kö till allt! Känns jättekonstigt att folk betalar miljoner för att bo i den miljön. Men en inbiten Stockholmare skulle säkert få lappsjuka efter 5 sekunder här uppe! Det är väl tur att vi äro olika allihopa!

Jag är så lycklig att jag bor där jag bor. Storstan är säkert jättekul att bo i då man är ung, singel och inte har några barn. Jag bor i ett hus som jag visserligen aldrig skulle få igen pengarna och tiden som vi lagt ner på om vi skulle sälja, MEN vi kommer att kunna betala av vårt hus och vi har ett hus med mycket yta både inne och ute. Dessutom har vi fri ström till vårt hus (only i Norrlands inland my friends) Här parkerar vi vår bil på tomten och glömmer allt som oftast att låsa den, Lovis kan sova ute på dagarna, det är just ingen trafik som stör (förutom några MC idioter), de enda köer man kan råka ut för är i ICAaffären i julveckan och kanske på midsommarafton och Lovis kommer att kunna vara ute och leka med andra ungar runt byn då hon blir äldre.

Det känns liksom som man bor på ett hemligt smultronställe som ingen har upptäckt än! Och DET är en härlig känsla! Känns som att jag köpt en Picassotavla värd miljoner för en krona.

go´natt!

Jag har inte skrivit något här sedan i lördagsnatt då vi kom hem från bröllopet. Men jag har hunnit med en hel del sedan bröllopet. Vi har varit nere i Stockholm på en snabbsemester och hälsat på brorsan och Linda. Meningen var att vi skulle åka ner senare i sommar och kunna vara längre men Anders ska jobba i juli och jag börjar jobba den 1 augusti så då bidde det bara några dagar i juni kvar. Synd, för jag hade så många jag hade velat träffa där nere men det hanns inte med. :(

Efter en snabbtrippen till Stockholm var det dags att åka hem igen för att gå på begravingen av Anders farmor. Begravningar är alltid jobbiga, så även denna. Men det var trevligt att träffa Anders släkt efteråt. Det blev en heldag i Rossön, vi var hemma från begravingen kring halv åtta tiden igår kväll.

Idag har vi städat lite, packat upp, handlat och trixat med sånt där man gör då man varit hemifrån. Det tar ett tag innan man har kommit i ordning igen! Nu är Anders ute och fiskar med sitt nyinköpta flugspö, Lovis sover och jag ska skriva ner lite betraktelser från den gångna veckan... Skönt att få pösa ner sig i soffan hemma! Home sweet home!

Idag var vi och åt på den lokala pizzerian och jag råkade lägga ena patten i mina stekta päror när jag skulle kolla ut...
Det är bara sååå klantigt, sååå typiskt att jag också hade en vit tröja, det är bara sååå mej att göra så. Å allt kan man skylla på en man som kallas kohuvvé... Folk har pratat om honom och jag vet inte vem det är. Så var han utanför pizzerian då vi satt och åt och Anders sa:

- Titta nu då, där är ju kohuvve.
Jag böjer mig fram men ser inget, böjer mig längre fram och lutar mig över hela tallriken, tittar på kohuvvet och säger:
- Nää, jag har aldrig sett honom, vet inte vem han är.
Så lutar jag mig tillbaka, får syn på att jag fått flott från stekpärerna på tröjan, suckar, skrattar och försöker se olycklig ut. Så tittar jag på Anders och ler. Han får syn på flottet på tröjan och börjar skaka på huvudet och säger:
- Tänk att du alltid lyckas med sånt där! Hur gör du egentligen? Kände du inte att du la patten i pärerna???
- Nej, jag kände det inte. Jag var ju fullt upptagen med att titta på kohuvve. Typiskt, jag som till och med hade ätit upp utan att söla ner mig... *suck*
- Men tur att det knapppt. syns.. *ironisk Anders*
- Ja, tur att det var en vit tröja som döljer fettfläckarna bra... *ironisk Jessica*
Båda skakar på huvudet och skrattar. Jag tar på mig koftan.

Så var jag ute och tittade lite mer på det hela. Var inne på naturskyddsföreningens hemsida där det står att "zinkoxid kan orsaka DNA-skador i kombination med UV-ljusexponering. Zinkoxid är klassat som ett miljöfarligt ämne som är mkt giftigt för vattenlevande organismer"...

Visst låter det bra? Något man gärna vill kleta in sitt lilla barn med? Det är ju helt sjukt! Så säljer de skiten i en flaska som har Bamse på. Mardrömmen är ju att det händer något med lilltjejen så att hon får cancer eller nåt. Eller att hon skulle typ få några skador av det som dök upp när hon blev vuxen, typ att hon skulle bli steril eller nåt. Så får man då svara;
- Sorry, gumman. Men du vet, mamma smörjde in dig med någon skit som inte var riktigt utredd om det var ett gift eller inte... Så nu får du leva med de här skadorna. seså, det är väl inte så farligt att du har lite cellskador....

Kollade lite snabbt om det var zinkoxid i tuben jag hade köpt till Lovis. Naturligtvis var den fullproppad med sånt!

Frågade på apoteket om de fick sälja solskyddsfaktor med zinkoxid och berättade om vad jag hade läst. Det kände inte apotekaren här i Ramsele till alls, hon sa bara;

- Ja men, du vet ,det är ju ett val du gör. Det är ju bara att välja, endera använder du inte ngt medel så bränner barnet sig eller ckså anv du solskyddsfaktor och utsätter barnet för kemikalier.Det är ju miljögifter i alla solskyddsfaktorer. Zinkoxid är ju bara en av dem och vad jag kan läsa mig (hon googlade typ zinkoxid) till här så är det inte utrett om det är farligt eller inte...

- Nä, det är ju just det som är otäckt, att de inte ens vet om det är farligt eller inte. Men tydligt är ju att det slår ut organismer i vattnet och att det kan ge cellskador, så det kan ju inte vara bra att kleta på dem sånt, sa jag.

Ja, så vad gör man då? Jag tror att jag ska se till att Lovis inte är ute i solen under de värsta timmarna. Och vill hon absolut vara det så kan det nog vara bra att köpa in såna där solskyddskläder istället.  

Samtidigt kan jag undra...Är jag en hönsmamma?  Hur gjorde våra föräldrar med oss då vi var små? Då fanns det ju inga solskyddskrämer? Å andra sidan var väl inte ozonlagret lika tunt och solen lika stark heller kanske?

/hönsmamma?