Söndagspyssel och besök
Sedan är det ju så att jag älskar att organisera saker och ting. Det är en väldigt tillfredsställande känlsa när man organiserat upp någonting som känns kaosartat. Jag har heller inget val, jag måste organisera för att ha en chans att hålla reda på saker, eftersom jag har otroligt dåligt minne och dålig ordning i min hjärna...
Anders åkte till Näsåker där han jagar och blir nu där en vecka, så nu är man älgänka hela veckan. Jag hoppas att Loco får tag på någon älg som Anders får skjuta. Loco fick ju tag på flera älgar redan förra hösten, men jag vet att Anders blir så glad då det går bar för vovven. Dessutom kan det nog vara skönt om han får skjuta en älg för Loco innan han ska gå jaktprov med honom senare i september.
Jessica har varit och hälsat på idag. Jättemysigt att surra om himmel och pannkaka och dricka te medan Lovis sov. Det är skönt att få prata ostört. Vi ska planera upp en ridtur på islandshäst till i oktober någon gång. Härligt att rida då naturen har allsköns färger och luften är så där krispigt klar. Jag längtar redan!
Har varit ock käkat middag hos Rolf och Ragnhild ikväll också, de bjöd på pizza. Supergott, var jättelängesen jag åt en pizza från pizzerian. Lovis fick äta pizza med mig och hon åt jättebra. Hon har ju nästan inte ätit något alls på två dagar så jag var superglad att hon åt, trots att det var pizza.
Nu ska jag krypa till kojs i min ensamma bädd :( Men jag har flyttat över Lovis spjälsäng till vårt sovrum. Jag vill gärna sova i samma rum som henne då Anders inte är hemma. Känns inte lika ensamt då!
God natt!
erfaren förälder?
Lovis är ju 1 år och 7 månader nu och man tycker ju att man börjar få kläm på det där med att ha barn. Det har gått jättebra för henne att börja hos dagmamma och hon är superduktig på att prata och allt känns bra liksom. Lovis har ju inte varit sjuk så många gånger än, hon har varit lite snorig några gånger, men det är allt. Vi har blivit förskonade från magsjuka också.
Så i onsdags så började hon att vara grinig och inte sig riktigt lik, kunde kasta sig på golvet och bara grina och var ledsen då vi lämnade henne hos dagmamman. I och för sig så har hon ett himla humör så hon gör så där ibland då hon inte får som hon vill. Då får man verkligen säga ifrån åt henne och så grinar hon lite till men efter en stund blir det ju bra igen.
Så i torsdagskväll kom Anders moster och hennes man och uppvakade mig eftersom jag då fyllde år dagen efter. Lovis var skitjobbig, grinade hela tiden, kastade sig på golvet och ingenting var bra. Jag tänkte att hon kanske håller på att få en tand till eller så är det bara ett "tjursköv" som vi kallar dem.
Vi tog iallafall på henne pyjamasen och gjorde välling, gick upp och la henne i spjälsängen. Hon brukar äta vällingen i sängen och sedan ger hon flaskan då hon druckit upp vällingen och sedan somnar hon direkt. Den här kvällen ville hon inte ens ha en droppe välling. Hon sköt bort flaskan och somnade direkt. Jag tyckte att det var konstigt för hon brukar inte rata vällingen. Men jag tänkte att hon kanske också blivit trött av att gå heldag hos dagmamman. Funderade väl inte så himla mycket på det hela.
Så vaknade hon på fredagsmorgonen och var alldeles rödrosig. Jag tänkte:
- oj, så hon har borrat kinderna i kudden inatt då.
Sedan tog jag upp henne i famnen och då känner jag att hon är alldeles kokhet. Jag sa till Anders:
- Men herrgud, hon måste ju ha feber! Hon är ju sjuk! Stackars barn! och vi som var irriterade på henne igår för att hon bara grinade och skrek. Vad hemskt! Vi trodde att hon bara var lite tjurig och då hade hon säkert redan feber!
Vi fick använda vår nappfebertermometer för första gången. Den börjar spela en vaggvisa om barnet har feber, och den spelade... Hon hade 38,3 i feber. Hyfsat dålig man kände sig förälder som inte var alert på att hon kanske var sjuk då hon betedde sig som hon gjorde.
Nu har hon haft feber i två dagar och tänk så himlans snabbt de lär sig det där med alvedon... Det är ju ändå barnalverdon med skogsbärsmak men hon tycker att det är skitäckligt. Vi har försökt att blanda det i diverse olika sorts saft och i glass. Men så fort hon smakat har hon styrt det ifrån sig och blivit skitarg! Sista gången som jag gav henne igår tog jag doseringsprutan och sprutade ner i en apelsinmer. Tänkte att det skulle funka eftersom hon älskar då hon får dricka såna merkuber som det är sugrör till. Men jag var tveksam, tänkte att apelsin och skogsbär inte skulle bli någon bra blandning. Men det blev det, smakade bara apelsin. Så drack hon hela den! Får väl se om det funkar nästa gång hon är sjuk.
Febertermometern har hon också ratat. Varför förstår jag inte, för den är ju bara i form av en tutte. Men hon känner ju att det inte är hennes vanliga tutte. De är smarta de små liven!
Idag är hon iallafall pigg igen! Febern är borta och hon är go´och glad!
kul annons
http://www.blocket.se/vi/17507094.htm?ca=23_3_s
Kvällspyssel den gångna veckan
Adressen till sidan är enkel:
www.edselefriskola.se Titta in där om ni har lust!
Jag har också traderat en hel del den här veckan. Jag har befunnit mig på tradera mycket de sista veckorna, många fynd har det blivit! Här nedanför ser ni några av dem.
Jag är överförtjust i Lindex molnbodiesar, har köpt två stycken på tradera, helt nya bägge två! visserligen blev det nte så mycket billigare än hos Lindex, men nu har jag ju inte någon Lindexbutik här på byn... Och dessutom är det mycket roligare att få paket i brevlådan varje dag!
Tröja, plyschbyxor och strumpor + två tröjor till! För det fashinabla priset av 40 spänn! Allt var i superfint skick!
Jag har snöat in på turkost och cerise till Lovis!
Den här fräna gitarrbodyn väntar jag i bervlådan vilken dag som helst!
Jag har tjänat ett helt år!
Det roligaste av allt i det här är att jag var övertygad om att jag fyllde 34 år. Vet inte varför jag hade fått för mig det. Men eleverna frågade på torsdagen hur mycket jag fyllde dagen efter och jag svarade direkt, utan att fundera:
- Jag fyller 34 år, jag blir riktigt gammal, sa jag och skrattade (jag vet ju att man tyckte att det var rena stenåldern med dem som var över 30 när man var liten).
På fredagsmrgonen hade alla barnen i min klass skrivit gratulationer på tavlan till mig. De hade ritat roliga gubbar som hade rynkor och skrivit grattis gammtant och sånt där kul! Jag blev glad att de hade skrivit och funderade fortfarande inte över att det stod "Jessica 34 år".
På eftermiddagen kom några kompisar och uppvaktade mig hemma och de frågade hur gammal jag hade blivit nu då. Och jag svarade:
- 34
De tittade frågande på mig och sa:
- 34, fyller inte du 33?
-Nää, men jag fyller väl 34, svarade jag.
Sen tänkte jag efter, räknade från 75... började skratta och sa:
- Men gud, jag fyller ju bara 33! Hur har jag kunnat missa det? Fatta vad bra, jag har ju tjänat ett helt år nu!
Vilken himla present från mig själv till mig själv! Men jag är fortfarande liite osäker om jag verkligen bara fyllde 33, jag hade liksom 34 benhårt i mitt huvud! Tokigt det kan bli!
Besök av lilla Jim!
Nåväl, Jim har världens finaste stora blåbruna ögon och hur mycket fjunigt, mörkt hår som helst! Han har mer hår än Lovis! Man blir ju inte så lite sugen på ett syskon till Lovis när det finns såna småbäbisar överallt! Dessutom ser ju Lovis ut som värsta förväxta bäbisen bredvid honom! Dags att inse att hon inte är någon liten bäbis längre...
Lovis och Jim hemma i vår soffa
Anders prövar på att hålla två barn! Lovis tittade på reklam på TV:n så hon satt stilla!
Hemma hos min mamma och pappa. Faster Jessica bär på Jim och morbor Benka försöker hålla kvar Lovis för en bild!
Sötast!
Because I´m worth it!
Det är också ett led i mitt försök att sluta bry mig om min vikt och acceptera mig själv som jag ser ut. Det finns så många andra saker i livet som är viktigare än att vara smal... Har ju hållit på med diverse metoder, viktväktarna, soppor (prövade en dag men tyckte att det var spyäckligt), GI och nutrilett (en gång då jag gick gymnasiet också spyäckligt, slutade med att jag avstod från att äta över huvudtaget). I vilket fall har jag ju pendlat lite i min vikt och ibland varit nere på min målvikt men det är bara korta perioder som jag lyckats hålla den innan den brakat iväg igen. Så satt jag och tänkte en dag att jag vill inte slösa en massa tid i mitt liv på att hålla på och räkna kalorier och banta. Jag vill inte avstå från godsaker och eller få asdåligt samvete när jag ätit något gott. Jag är ju så glad att jag faktiskt är frisk och lever ett otroligt gott liv. Om man är sjuk så har man ju bara en önskan: att bli frisk igen. Så varför hålla på och hänga upp sig på att man bär på för många kilon? Det är ju inte så många att jag riskerar att bli sjuk, liksom. Det är så här jag ser ut och så här jag kommer att se ut. Jag får kämpa något otroligt om jag ska bli smal och det är inte värt det!
Tänkte då att jag istället för att hålla på och banta istället ska köpa lite snygga kläder som jag kan känna mig fin i. Så blev det en beställning på 1400 kronor hos ellos. Jag som inte haft en riktig lön på tre år tycker ju att vi har jättemycket pengar nu när jag börjat jobba. så jag gick in och beställde direkt då jag hade fått första lönen! Dessutom var det rea på allt så jag fick otroligt mycket för pengarna! Och som ett extra plus passade alla kläder också! Annars brukar man ju lätt åka på att skicka tillbaka.
Så här mycket blev det iallafall:
Köpte det här beige sofföverdraget till en soffa som jag har inne i mitt klassrum, det är en gammal orange soffa och jag klarar inte av det där oranga!
Första skoldagen!
Jag trodde jag skulle sova dåligt inatt, men det gick bra. Somnade i sängen till den nya Indiana Jones filmen igår och sov som en stock hela natten!
Nu har jag ätit upp min fil och kalaspuffar (jävulskt onyttigt, jag vet) så nu ska jag ta och borsta tänderna och åka de 1,5 milen ner till Edsele och skolan.
Ha en bra dag allihopa! Det ska jag!
kram
Stackars Susanna!
Ni som känner mig vet att jag är så tootalt ointresserad av sport men idag har den engagerat mig... Fy fan vad synd om Susanna Kallur! Verkligen hemskt för henne. Tänk att missa så där i ett OS!! Det var grymt. Så har hon varit skadad och sånt och kommer tillbaka och är verkligen på G och så ramlar hon!! Åsså, den där jävla idiotreportern som står och frågar hur det KÄNNS!!! Jag hörde det på radion då jag åkte hem från jobbet, undrade vad det var för idiot som intervjuade henne då hon grät!
Anledningen till att det bara blir sporadiska blogginlägg
Usch vad jobbigt det är då jag känner att jag inte alls hinner med att blogga längre! Men så är det nu då man börjat att jobba. Det blir långa dagar på jobbet och sedan har jag ändå jobb hemma på kvällen. Vi håller på att måla om på skolan och dessutom fixar jag och donar i klassrummet. Idag har dagiset på skolan varit stängt också, så alla i hela personalen har målat väggar. Så nu är vaggarna i kapprummet och köket på dais nymålade och fina!
Det blir liksom inte mycket planerande på dagarna. På onsdag kommer ungarna till skolan och jag är i ärlighetens namn lite nervös faktiskt. Först och främst har jag ju varit hemma med Lovis i 1,5 år, innan Lovis springvikarierade jag ett halvår här, innan dess hade jag friår... Jag har liksom inte haft en egen klass sedan 2005! Och då hade jag högstadiet, nu ska jag jobba på mellanstadiet igen och det är ju hundra år sedan jag gjorde det, känns det som iaf!
Så det är därför det inte blir mycket bloggat på kvällarna... Jag sitter och läser böcker om bild, idrott och går igenom arbetsmaterialet i alla andra ämnen jag ska ha nu när jag blir klasslärare. Det är en himla tur att jag bara ska ha 7 elever i en årskurs 4-6... Så jag får mjukstarta lite efter så många års frånvaro! Men det ska iallafall bli jättekul, jag är taggad som fan att börja jobba med en egen klass igen! Och nervös på samma gång!
Helgens bravader
I fredags åkte Anders, Lovis och jag ner till skolan där jag jobbar nu. Tog med mig Anders eftersom det var en massa saker som behöde borras och grejas. Lovis fick vara lite med dagisbarnen medan vi grejade. Sedan åkte vi hem och jag jobbade resten av dagen hemifrån. Planerade upp vad jag ska göra första veckan med eleverna. Har hittat en massa roliga samarbetsövningar och roliga saker som vi ska pyssla med!
På eftermiddagen hann jag med att gå på Röda Korset i vanlig ordning... Den här fredagen hade de dessutom halva priset på allt. Jag köpte en massa saker till Lovis; en gammal stor resväska som hon ska få ha dockor och sånt i, en röd frukostbricka som hon kan ha den prickiga kaffekannan och kopparna på, en stor matta som hon ska ha i sitt lekrum eftersom det blir kallt på golvet där i vinter, ett par skitfräna gråa jeans som hon får växa i, ett par röda mjukbyxor och ett par leggings med stjärnor på, en pytteliten, grön jaktryggsäck som hon kan ha då hon ska följa med Anders och jaga och fiska ;). Allt detta till det gentila priset av 75 kronor! Sånt tycker jag om!
På kvällen åkte vi till Anders syster som fyllde år, Lovis fick träffa sina tre kusiner och leka lite med dem!
På lördagsmorgonen begav jag mig till Härnösand för att gå på 30-års kalas! Min kompis Malin och hennes kille fyllde bägge 30 och hade fått ett kalas ordnat! På dagen var det tävlingar och paret fick bland annat tävla i att ro gummibåt, det var riktigt skoj att se! Temat för festen var Magnus Uggla och malins mostrar hade kvällen till ära till och med färgat håret svart och krullat till det! På källen åt vi på ett ställe som heter hamnkrogen och käkade allihopa!
Det var väldans många bäbisar på kalaset eftersom nästan alla i Malins bekantskapskrets nyligen fått barn. Ett par tvillingflickor, en liten tjej som heter Wilma, Henkes brorsa har en liten pojke som heter Max! Så söta de är då de är så där en 4-5 månader! Och så stillsamma.... Det var tur att vi beslöt oss för att Anders skulle stanna hemma med Lovis... Om han hade följt med hade han ju inte fått göra något annat än att springa efter Lovis. Vi hade ingen barnvakt eftersom det var spelmansstämma och Anders skulle på skyttetävling klockan 10.00 dagen efter så vi beslöt oss för att han och Lovis skulle stanna hemma.
Födelsedagsbarnen fick tävla i att ro gummibåt!
Kring 21-tiden bröt jag upp från festen och åkte upp till min "andra" Malin som just ftt lilla Minna. Oj, oj, så fin hon var! Och så otroligt liten! Det är ju sällan man får se en sån liten nyfödd bäbis! Minna var bara 47 cm lång (precis som Lovis då hon föddes) och vägde 2900 då hon föddes! Så ni förstår ju hur liten hon är! Man bli hur sugen som helst på att skaffa en till då man får se ett sånt där litet underverk! Jag åkte därifrån kring 23-tiden och körde då de 15 milen hem till Ramsele. Kom hem kring 01-tiden.
På söndagen åkte Anders på skyttetävlingen. Det roliga med den där skyttetävlingen är att Anders vann den 2006 och så stod den stora pokalen hos oss ett år, sedan vann pappa tävlingen 2007 och vi fick bära över pokalen till honom ( vi bor ju grannar) så i år var det liksom lite spännande vem som skulle vinna. Det var ju abslout inte heller givet att någon av dem skulle vinna, men ändå... Och gissa vem som kom hem med ett stort leende och en pokal i handen! Så nu har Anders två inteckningar på pokalen, en till så är pokalen hans!
På söndagen var vi också och hälsade på grannarna. Lovis älskar grannflickorna som heter Hanna och Matilda. De är 7 och 10 år och tycker om att leka med Lovis, och Lovis fullkomligt älskar att vara med dem! Hon pratar dagligen om "Hanna och Tilla".
Vi fick besök av kanadensare också. Pappa har en släkting från Kanada som var här på besök och träffade hela släkten. Det roliga var att han var lika kort och hjulbent som pappa! Lite komiskt liksom, jag tror att de är fyr-männingar eller nåt men ändå fanns de "Brorssonska" dragen där! Här i Ramsele finns ju riksarkivet där man kan släktforska och om jag har förstått det hela rätt så hade en släkting till pappa som jobbar där hittat denne Edwin när han släktforskade. Sedan hade han tagit kontakt med honom och så reste han med sin fru från Kanada och till lilla Ramsele! Han har aldrig bott i Sverige men kunde ändå flytande svenska, helt troligt! Man hörde knappt någon brytning alls. Vi hann aldrig prata med dem så mycket, mamma och pappa kom bara ner med dem en liten stund så de fick se huset som pappa timrat till Lovis.
En liten flicka!
När man blir snittad har man ett stort grönt skynke framför sig så att man inte ser själva ingreppet. Man känner ju inte något heller, man hör bara då bebisen gråter då den kommer ut... Då vill man ju bara se den och det är otroligt då de kommer med bebisen runt skynket! Sååå obeskrivligt STORT och verkligen den renaste formen av lycka då man får bebisen på sitt bröst. Så bara gråter man av lycka! Det är säkert samma känsla efter man fött "vanligt" men det vet jag ju inget om. De där sekunderna då man först får se bebisen skulle jag kunna göra vad som helst för att få uppleva om och om igen!
I vilket fall kunde jag liksom verkligen känna med Malin då hon berättade. Jag fick liksom en liten dos av lycka! Jag längtar verkligen till lördag då vi åker till Härnösand och jag kommer att få se den lilla flickan. Som alltid kommer jag att bli alldeles förstummad över hur liten bebisen är och själv bli sugen på en till!
Nu ska jag gå och knyta mig, har haft en lång arbetsdag idag, var på skolan ända tills kl 20.30 eftersom vi hade personalmöte ikväll! Skulle vilja blogga en massa men hinner inte!
Go´natt!
Jysk bäddlager -
Idag var jag till Sollefteå en snabbis. Mamma skulle till Bollstabruk för att titta på en "ny" jaktbil till pappa. Hans gamla golf har liksom börjat att ta in avgaser och det går ju inte. Så nu skulle mamma ner och titta på en gammal golf som ändå var fräschare än den pappa nu har som jaktbil. Om någon undrar så är en jaktbil en bil som pappa har då han ska ut och jaga med hundarna. Så slipper det bli en massa hundhår i den vanliga bilen.
I vilket fall så hoppade jag av i Sollefteå för att köpa lite presenter eftersom det är lite barn och vuxna som fyller år snart. Jag var iallafall in på Jysk och tittade lite och när jag stod i kassan och tittade på killen som jobbade i kassan slogs jag av en tanke
- Måste man vara tatuerad, piercad och bära baggy jeans (helst trasiga såna) för att få jobba på jysk?
Missförstå mig inte, för mig får folk se ut hur de vill men det är lite knepigt att alla som jobbar på jysk ser ut på ett visst vis. Nu har ju jag inte heller besökt alla jysk i detta avlånga land, men jag har iaf besökt 6-7 stycken och det är liksom samma stil. En annan sak som jag ofta också sett är att deras arbetsskjortor ofta är alldeles skitiga, de är liksom gråa på magen. Håller de på att packa upp kartonger och sånt med magen och blir svarta av det eller tvättar de aldrig sina arbetskläder? Eller hör även de skitiga skjortorna till Jyskimagen??
En annan fundering kring jysk
- Är det helt omöjligt att prismärka varorna?
Man får alltid leta eller fråga om pris på typ hälften av varorna...
Och när man ska fråga om ett pris får man ofta ställa sig i kassakön eftersom det inte finns någon annan som arbetar i butiken ute i själva butiken. Vilket leder till en annan fundering:
- Det måste ju sitta någon annan som jobbar där och trycka ute i fikarummet? Har de anställda typ ett system med att bara ha en endaste människa i butiken och resten på rast?
I know, jag låter som en gammal purken pensionärsskata, men man blir lika jäkla irriterad varenda gång man besöker den butiken. Jag borde verkligen sluta med att gå dit, men de har ju ständigt en sak som jag inte kan motstå: rea.
Snälla, är det någon som varit på ett jysk där alla varor varit prismärkta och expediter har funnits till din tjänst ute i butiken? Vart kan jag hitta den jyskbutiken isåfall?
Mager bloggvecka
Jag har ju börjat att jobba och har jobbat till 17.30 varje dag utom torsdagen. Nu har man fått smaka på arbetslivet och hur lite tid det blir hemma... Det är verkligen liten tid man träffar Lovis. Det är bara att käka middag då man kommer hem, passa på att vara lite med henne, stöka undan hemma, lägga i en tvätt eller två, dags att lägga Lovis och sen är det inte mycket av kvällen kvar. Hemskt att ha såna arbetstider där man kommer hem så sent på eftermiddagen.
Tur som är så ska jag inte ha såna arbetstider när jag startar att jobba "på riktigt" som lärare. Den här veckan har jag gjort lite allt möjligt på skolan, målat om ett kapprum, jobbat på dagis, målat hyllor, möblerat och ställt i ordning mitt klassrum. Jag har ju börjat tidigare än de andra eftersom jag har fått beviljat nystartsjobb och arbetsförmedlingen tyckte att det var bäst att börja den första i en kalendermånad.
Nästa vecka kommer de andra lärarna och jag ska börja att planera upp terminen och göra en hemsida till skolan. Ska bli kul att göra lite skrivbordsarbete. Men det har varit kul att måla och ställa i ordning kapprummet, det var ju jag som anmälde mig frivilligt till det! Det kommer att bli skitsnyggt i svart och vitt. Innan jag målade det så var det hemska, mörka motivmålningar med moln och skit!
Nåväl, det var vad jag sysslat med i veckan, om ni undrar varför det varit så tyst!
Får jag presentera...
Lille Jim, min supersöta brorson som jag ännu inte fått träffa :( Men visst är han söt! Oj, oj vad jag ska nusa å¨honom då han kommer hit i slutet av augusti! 
Nyvaken?
Här ligger han och sover i samma tulla som Lois sov i då hon var liten bäbs
Somliga går i för stora skor...
Fler bilder från Urkult
Frida och Sandberg i djupa samtal..
Jessica x2
Staffan gömde sig bakom sina solglasögon.
Emelie och Johan jämförde vem som var brunast, men jag tycker inte att någon av dem vann...Hehe, vinnaren är ju Jenny som sitter bakom dem!
Jag provade mössor och hattar. ångrar att jag inte köpte den här gröna, den var ju riktigt mysig! Helena köpte något sorts mösshårband som hon passade skitbra i!
Frida poppade med telefonen och vi sjöng!
Min Daarling!
Avslutar med detta kort för att det är sååå roligt! Han i rött är heter Mårten och det är hans syster Johanna som står vid en okänd kille som vi surrade med. Mårten kom med i diskussionen efter han hade gjort det han står och gör på bilden. Han försökte då kränga Johanna till killen för några kameler. Antar att han valde kamelvaluta därför att killen hade någon sorts turban
Urkult uppdatering
På fredagskvällen åkte vi då alltså till Näsker för att åter igen gå på Urkult. Redan på torsdagen var jag ju jättesugen på att stanna kvar i Näsåker för att kunna vara på festivalen hela dagen. Men vi fick inte ngn barnvakt på dagen så det gick ju inte och det var ju tur för vädret blev bara skit på fredagen. Jag tyckte att det var ritigt skönt att jag inte hade sovit över där och vaknat till regnet.
I vilket fall åkte vi då istället, som planerat, på fredagskvällen istället. Folk hade nog kommit över värsta väderchocken då och det var sång och god stämning då vi kom dit kring 18.30. Helena och jag åt den sedvanliga thaimaten och sedan begav vi oss till tältet där Emelie och Jessica bodde. Satt där ett bra tag, sedan gick vi för att ta lite kort av själva festivalen, jag ville fånga stämningen . Korten blev dock skitkassa eftersom jag av misstag hade stängt av blixten....
Vi gick till tältet där Frida och Katrin var och var där ett tag. Sedan gick jag och överaskade Anders som satt i Edsele tältet.
Där träffade jag Johanna och Ralf och surrade länge med Johanna. De har nämligen flyttat hem till Ramsele från Ö-vik alldeles nyss! Heja! Hoppas att vi startade en liten trend då vi flyttade hem för tre år sedan! Sedan drog vi iväg och tryckte i oss ännu mer thaimat, jag vet inte hur många jäkla vårrullar jag satt i mig!
Just det, på vägen dit hittade Anders en av killarna som kör som idioter här förbi.... Han stod lite lugnt och försökte prata förstånd med killen. Jag fick syn på dem och kände hur vansinnigt arg jag blev av att killen står och nekar till att han blåser förbi vårt hus i 200 blås... Jag skällde och skällde och det var faktiskt himla skönt.. Berättade för honom att vi har en dotter som är 1,5 år och att han kanske kunde tänka på att han faktiskt skulle kunna köra ihjäl henne... Han hävdade att han slutat busköra eftersom han blivit polisanmäld och jag sa att det var ju jäkligt bra att han blivit anmäld, men att det är djupt sorgligt att man måste bli polisanmäld för att sänka farten, att man fan inte kan förstå det av sig själv...
Ja, herregud vilken tiger man blir när man blir mamma... Att man skulle känna sån himla beskyddarinstinkt hade jag aldrig kunnat ana. Men det var otroligt skönt att få skälla, hoppas att det gjorde ngn verkan iaf. Förra killen jag skällde på har det inte hjälpt ett enda skit på, finns nog inte ngt i den hjärnan, blåst, tomt *vinddrag*. Nu är det bara en kille till som jag skulle vilja ta ett snack med... Får väl se när det blir.
I vilket fall så blev Johanna och jag så däst av alla vårrullar så vi kände att vi skulle vilja åka hem. Vi var liksom nöjda med kvällen. Johanna undrade vad det var för nr till taxi och jag, i min tur, undrade om de verkligen hade taxi mellan Näsåker och Ramsele (det är ju typ 3 mil)??? Det fanns taxi men vi fick beskedet att det kanske skulle ta två timmar innan vi fick en men de ville att vi skulle ringa upp om tio min. Så gjorde vi det och då visade det sig att de hade en taxi klar om tio min och att det skulle kosta 600 kronor. Det var ju ett helt ok pris för att få komma hem och sova i sin säng! Vi var ju fem st så det blev ju bara lite över 100 kr var. Så det var bara att spinga mot kyrkan där taxin stod och väntade!
Bäst med kvällen var att träffa alla vänner även om det blev kryssande mellan olika tält och inte så mycket tid vid varje. Thaimaten är ju också helt underbar! Sen var det som sagt skönt att få skälla lite... Det var också härligt att få vakna upp i sin egen säng morgonen efter och inte i ngt fuktigt, kallt tält.
Vårrullar! Mmmmm! Helena och jag
I diskussioner på filtarna
Emelie på topp!
Johan och jag
Laddar upp fler bilder imorgon, det jävlas för mig nu... Måste gå och lägga mig, börjar jobba kl 06.00 imorgon oh jag fattar inte ens hur det ska vara fysiskt möjligt för mig att vara vaken så tidigt som jag ska vara vaken...
Go natt!
