Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

Lovis är ju 1 år och 7 månader nu och man tycker ju att man börjar få kläm på det där med att ha barn. Det har gått jättebra för henne att börja hos dagmamma och hon är superduktig på att prata och allt känns bra liksom. Lovis har ju inte varit sjuk så många gånger än, hon har varit lite snorig några gånger, men det är allt. Vi har blivit förskonade från magsjuka också.
Så i onsdags så började hon att vara grinig och inte sig riktigt lik, kunde kasta sig på golvet och bara grina och var ledsen då vi lämnade henne hos dagmamman. I och för sig så har hon ett himla humör så hon gör så där ibland då hon inte får som hon vill. Då får man verkligen säga ifrån åt henne och så grinar hon lite till men efter en stund blir det ju bra igen.

Så i torsdagskväll kom Anders moster och hennes man och uppvakade mig eftersom jag då fyllde år dagen efter. Lovis var skitjobbig, grinade hela tiden, kastade sig på golvet och ingenting var bra. Jag tänkte att hon kanske håller på att få en tand till eller så är det bara ett "tjursköv" som vi kallar dem.  
Vi tog iallafall på henne pyjamasen och gjorde välling, gick upp och la henne i spjälsängen. Hon brukar äta vällingen i sängen och sedan ger hon flaskan då hon druckit upp vällingen och sedan somnar hon direkt. Den här kvällen ville hon inte ens ha en droppe välling. Hon sköt bort flaskan och somnade direkt. Jag tyckte att det var konstigt för hon brukar inte rata vällingen. Men jag tänkte att hon kanske också blivit trött av att gå heldag hos dagmamman. Funderade väl inte så himla mycket på det hela.

Så vaknade hon på fredagsmorgonen och var alldeles rödrosig. Jag tänkte:
- oj, så hon har borrat kinderna i kudden inatt då.
Sedan tog jag upp henne i famnen och då känner jag att hon är alldeles kokhet. Jag sa till Anders:
- Men herrgud, hon måste ju ha feber! Hon är ju sjuk! Stackars barn! och vi som var irriterade på henne igår för att hon bara grinade och skrek. Vad hemskt! Vi trodde att hon bara var lite tjurig och då hade hon säkert redan feber!
Vi fick använda vår nappfebertermometer för första gången. Den börjar spela en vaggvisa om barnet har feber, och den spelade... Hon hade 38,3 i feber. Hyfsat dålig man kände sig förälder som inte var alert på att hon kanske var sjuk då hon betedde sig som hon gjorde.

Nu har hon haft feber i två dagar och tänk så himlans snabbt de lär sig det där med alvedon... Det är ju ändå barnalverdon med skogsbärsmak men hon tycker att det är skitäckligt. Vi har försökt att blanda det i diverse olika sorts saft och i glass. Men så fort hon smakat har hon styrt det ifrån sig och blivit skitarg! Sista gången som jag gav henne igår tog jag doseringsprutan och sprutade ner i en apelsinmer. Tänkte att det skulle funka eftersom hon älskar då hon får dricka såna merkuber som det är sugrör till. Men jag var tveksam, tänkte att apelsin och skogsbär inte skulle bli någon bra blandning. Men det blev det, smakade bara apelsin. Så drack hon hela den! Får väl se om det funkar nästa gång hon är sjuk.
Febertermometern har hon också ratat. Varför förstår jag inte, för den är ju bara i form av en tutte. Men hon känner ju att det inte är hennes vanliga tutte. De är smarta de små liven!

Idag är hon iallafall pigg igen! Febern är borta och hon är go´och glad!