Jag har flyttat!
Alla andra flyttar sina bloggar så då måste ju jag också hänga på! Jag har bytt till blogspot istället, finns fler finesser hos dem. Så här kan hitta mig i framtiden, hoppas ni hänger med dit!
http://jeccans.blogspot.com/
Gissa om Lovis är nöjd?
Idag har Lovis och jag varit och hälsat på lite folk och Lovis har fått lekt med barn hela dagen. När vi kom hem ringde vår granne och frågade om Lovis favoritkompisar kunde få vara hos oss ikväll och även sova över. Gissa om Lovis väntade och väntade på att tjejerna skulle komma! Så roligt att de stora, fina tjejerna tycker så mycket om att vara med Lovis. Det är ju så lättsamt när hon har kompisar också, de sköter sig ju själva och har kul! Vi möblerade om i Lovis rum lite men det blev inte riktigt bra, ska kolla mera på det imorgon. Skulle vilja göra om lilla krubben där hon hade affär till en liten bio-skrubb men då måste vi få ut det gamla tunga kassaskåpet.
Sen fick vi också besök av Peter, Malin, Zack och lilla Svea! Jag har varit lite sur för att vi inte lyckats åka ner dit något så att man fått träffa lilla Svea ännu! Fasen hon är ju två månader redan! Missade henne som nykläckt men det har alltid varit något som kommit i vägen när vi tänkt åka ner till Sollefteå och hälsa på. Men nu ikväll kom de förbi oss eftersom de var uppe här i Ramsele en sväng. Så nu har jag fått burit runt och gosat med lillSvea! Så söt och jag tycker att hon är rätt lik Zack då han var liten. Lovis och Zack lekte lite också men Lovis höll sig mest till Hanna och Matilda.. Hon var väl livrädd att de skulle gå hem eller nåt!
Måla är kul!
Svea myser i soffan
Matilda läste pixiböcker för Lovis innan de somnade
Nu är klockan 22.30 och Anders, Hanna, Matilda och Loco ligger och sussar. Anders klev ju upp tidigt i morse för att jaga så han var supertrött ikväll, gick och la sig kring 21. Jag är rätt så trött också. Blir en sväng på tradera och lite inredningsbloggar innan man kryper till kojs, det är ju ändå lördag och jag antar att tjejerna sover länge imorgon nu när de var uppe så länge.
go´kväll på er!
Vassa knivar och skatter i ladugården!
Det var lite annorlunda att slipa på pappas slipmaskin än den vi hade på skolan. Pappa har ju gjort lite modifieringar på sin, som att ta bort lite skyddsgrejer. Varför han som är så klörig tar bort såna saker fattar jag inte. Jag har ju ärvt hans klantighet och jag höll faktiskt på att dra in ena patten i den andra sidan på slipmaskinen (tror att den heter smärjel)...Hade just sett snyggt ut då jag förklarat på kursen att jag råkade mosa ena patten i en slipmaskin utan säkerhetskåpa där jag absolut inte höll säkerhetsavståndet.. Men i mitt framtida yrke hade det ju varit en effektiv skrämselgrej när man pratar säkerhetsavstånd och sånt med barnen. Snacka om "learning by doing"..
- Ja barn, jag har bara en patt eftersom jag inte höll säkerhetsavståndet och det inte fanns någon säkerhetskåpa på slipmaskinen...
Allvarligt så gör det fan ont i mig när jag tänker att jag faktiskt hade kunnat fastna i den där maskinen och gjort illa mig riktigt. Men, det känns bättre om man kan skoja lite om det.
När jag var färdig kom jag att tänka på att jag hade sett rätt så mycket verktyg ute i vårt garaget i ladugården. Beslöt mig för att gå dit och ta mig en titt och gissa om jag blev glad av vad jag hittade? Jättefina gamla hyvlar och en massa andra verktyg som jag inte ens kan namnet på men som jag anar kan vara riktigt bra att ha verktyg...
Slipa, slipa...
Ladies and gentlemen som precis som jag inte hade sett en råegg... Här är den! Det är det där glittriga, vågiga på eggen.
En vacker gammal tång av något slag som jag inte vet vad den är till för. Ska försöka slå upp och se vad det är. Någon av er läsare kanske vet?
åsså, en sån här grunkamonk, vet jag inte heller vad de heter.
plockade ihop en korg med verktyg som jag tror mig kunna ha användning av
En låda med gamla raspar och annat
Veckans boktips!
Har läst ut "mig äger ingen" och åter igen, LÄS den! Den är suverän!
Köpte också Gynnings bok Ego girl när jag var i Umeå och den var ju lättläst och ganska underhållande men inget mer. De är ju inte direkt ett språkligt mästerverk men den är underhållande och framförallt ärlig. Gynning fashinerar mig på något vis, skulle vara intressant att läsa om hur allt gick sen.
Men nu till veckans boktips som jag håller på att läsa nu; the heroine diaries; spillror ur ett rockstjärneliv av Nikki Six från Mötley Crue. Den är verkligen intressant. Man får verkliven kliva in och se en missbrukares vardag, utan några som helst skygglappar. Visserligen har jag inte kommit halvvägs ännu och det är sån jäkla misär att man inte fattar hur han ska ta sig ur det hela. Hur fasen kan man falla så djupt och lyckas ta sig upp igen? Det är det enda jag kan tänka på! Karl sitter för fasen gömd i en garderob och skjuter heroin och är helt paranoid!
Beskrivning av boken hos Adlibris
I en av de mest unika missbruksbiografierna som någonsin publicerats delar Mötley Crües ledare Nikki Sixx med sig av sina fängslande dagboksanteckningar. Då Mötley Crüe var som störst och befann sig på toppen av deras karriär, fanns det ingen drog som Nikki Sixx tvekade att använda. Han befann sig dagar i sträck i en kokain och heroinbaserad dimma och han upplevde "toppar" som var toppen och dalar som drog honom ända ner till botten. Under dessa år så skrev han flitigt och öppenhjärtigt dagbok som avslöjar stunder av eufori och glädje men också om stunder av paranoia och ångest.
Vi får följa Nikkis fullständigt fängslande och gripande dagbok under de år då han föll till den absoluta botten - för att fatta det tappra beslutet att resa sig upp och börja leva igen.
Dagboken kompletteras med nyskrivna träffande kommentarer från dem som var där samt från Nikki Sixx själv.
Bland råeggar och sicklar..
- Jag kom hit igårkväll med flyg. Jag kommer från Hedemora. Jag jobbar som träslöjdslärare men jag är utbildad möbelsnickare i botten.
Jag svarade,
- Oh shit, det här är precis vad jag befarade, att det är en massa snickare och sånt och jag kommer här och kan ingenting!
- Det ordnar sig ska du se, bara du är intresserad så går det nog bra.
Med de lugnande orden från Susanne tog då lärarna till ordna och gick igenom en massa saker.
Susanne och jag hittade som sagt varandra på direkten och vi höll oss till varandra hela veckan. Vi har hållit på med att arbeta på väldigt grundläggande nivå och det var ju tur för mig! Vi är 12 stycken i klassen och mina klasskompisar är snickare, möbelsnickare, möbeltapeterare, lärare och fritidspedagoger. Vi är 3 stycken som inte alls har arbetat som träslöjdslärare och inte kan speciellt mycket inom trä- och metall. Jag kan absolut minst! Men, men... Man går ju i skolan för att lära sig saker.
Susanne sitter och skissar på sin nackspegel
Ett bevis på min okunskap råkade jag ut för på torsdagen då läraren gick igenom hur man slipade en kniv på en maskin med en sten som rullade runt i ett bad av vatten (kom inte ihåg vad den hette). I vilket fall stod Torbjörn (läraren) där och slipade kniven fram och tillbaka och pratade en massa facktermer så jag belv alldeles yr i bollen. En kille som heter Sebastian börjar prata om några kinesiska superstenar som visst ska vara så himlans bra att slipa med. Sedan säger Torbjörn;
- Så tar man då bort råeggen.
Mitt huvud snurrar och jag tänker;
Hhmm... Vad fan är en råegg för nåt? En egg vet jag ju hur den ser ut, men en rå egg?? Hur ser en råegg ut? Jag måste ju veta hur den ser ut för att kunna ta bort den??
Jag lyssnade och tittade vidare på då han slipade kniven vidare. Nu hade han gått över från den runda stenen till en rund grej i läder. Sen håller han fram kniven och utbrister;
- Så där ja! Nu är råeggen helt borta och kniven är klar!
Jag blir ännu mer förvirrad och tänker;
- Jäkla skit, varför sa jag inte till då den där råeggen fanns kvar där?? Nu vet jag ju inte hur den där eggen som jag ska ta bort ser ut!
Så ser förmodligen klasskompisen Anna hur förvirrad jag ser ut och på dalmål säger hon;
- Fast det kan ju vara svårt att veeeta va en råååegg ä om man inte sett nån förr. Hur ska man då veta va de´ä man ska ta bort?
- Eum, vad menar du Anna? Alltså man slipar ju kniven och sen tar man bort råeggen, säger Torbjörn.
- Jo, men för dig är det ju förståss lätt som slipat mycket. Jag vet också hur en råegg ser ut men när man ska förklara vad en råegg är för ett barn så kanske man inte kan säga att det vara är att slipa bort det. Man kan ju liksom inte slipa bort något man inte vet vad det är?
Jag svarade innan Torbjörn hann säga nåt.
- Ja precis, jag vet faktiskt inte vad en råegg är så jag vill se en så jag vet vad det är jag ska slipa bort...
Det hela ordnade sig och jag fick då se vad en råegg var och jag fick också slipa en kniv. Det gick hyfsat men jag var tvungen att be om hjälp eftersom jag inte riktigt visste hur kniven skulle se ut då den var klar. Om man aldrig slipat en kniv förr så vet man ju inte hur det ska se ut då det är klart? Men nu vet jag! Och kniven jag slipade blev helt OK, vass som fasen! Vi har i hemuppgift att slipa knivar hemma till nästa träff i november och jag tror att jag kan fixa det. 
Klassen i arbete med att göra speglar
I veckan har vi arbetat med täljning, figursågning, slipning och urholkning. På en alldeles lagom nivå för lilla mig. Meningen är att vi ska lära oss handverktygen först. Det är ju främst dem man arbetar med i skolan. Vi har täljt en egen penna och därmed övat på olika täljtekniker, vi har täjt en hängare (skitful), och gjort en liten handspegel. Jag gjorde en prinessspegel till Lovis men hann inte riktigt få den färdig. Jag har köpt en massa träsnideriverktyr för att tälja dit hår och göra en fördjupning till spegeln. 
Det har varit helt underbara dagar och jag längtar redan tills vi ska dit igen i november! Nu ska jag ta och packa inför morgondagens jobb!
Go´kväll på er!
Tjejträff 3/9
Thank you girls!
Inflyttningsmys på Kvarnbacken
På kvällen den 29 då jag fyllde år åkte vi till Dennis och Jessica på Kvarnbacken på kvällen. Där hade Sara, Morgan, Tim & Mira, Emelie, Johan och Theo, Staffan, Jossan och Edwin och Anders, Lovis och jag slutit upp för lite inflyttningsmys + fira Jessica som fyllde 25 på fredagen. Jag fick hemma snickarens handbok av dem som present eftersom jag nu ska plugga till träslöjdslärare! Jättebra bok, man blev sugen på att göra en massa saker!
Dessutom fick jag ju nu äntligen nusa på Emelies och Johans lille Theo! Ååååå, sååååå söt! Och så himla liten, man glömmer fort.
Lovis ville ge Theå tutten fast han sov så gott
Min födelsedag 29 augusti
Så har man blivit 34 år då! Sen jag fyllde 30 har jag tyckt att det varit hemskt att jag blir äldre men jag har faktiskt beslutat mig för att sluta fjanta mig med sånt där. För det är verkligen sjukt att klaga över att man levt ett år till! Ålder ska man uppskatta, varje födelsedag innebär ju att man fått varit med ett år till. Sista tidens upplevelser säger mig att man aldrig vet vad som väntar i framtiden och hur länge man får vara med.
Winnerbäck uttrycker detta bra i Elden;
Man får välja själv och ta saker som de är,
är det jobbigt att tiden går å man blir äldre, eller kul att vara med?
Kul att vara med röstar jag på!
Har iaf haft en jättebra födelsedag. 
Lovis började dagen med att titta på när jag garnerade smörgåstårta
Rosa snickarbyxor fick jag av Darling. I love them!!!
Massor av superfina presenter!
och vackra, höstiga blommor!
Höst och nya vindar!
Sen är det helt underbart att ha ett jobb där man jobbar i det närmsta alla timmar i ett skift. Jag går på 8.00 på måndagen och går av 14.00 på onsdagen. Man sover alltså på jobbet. Det är otroligt skönt att komma hem på onsdagen och vara klar med jobbet. Inget kvällsjobb, inga böcker att släpa hem. Jag är verkligen ledig då jag är hemma och kan släppa jobbet då jag går därifrån.
Förutom heltidsjobbet som behandlare ska jag också plugga på halvtid.. Jag hade ju helgarderat mig inför hösten och sökt en massa kurser om jag blev arbetslös. Men jag valde att behålla utbildningen till trä- och metallslöjdslärare. Jag vill verkligen gå den! Dels för att jag är intresserad och dels för att jag vill ha ett praktiskt ämne om jag ska jobba som lärare i framtiden. Vad jag förstår så är det brist på utbildade trä- och metallslöjdslärare i kommunen så då kan jag kanske säkra ett jobb i framtiden. Utbildningen kommer att ta två år så det är ett tag kvar. Den 9 september ska jag upp till Umeå för den första sammankomsten, ska bli spännande att se vilka människor som går utbildningen och hur det går till att ha ett praktiskt ämne på distans.
Äntligen....
För er som inte läst den handlar den om Åsas uppväxt med sin ensamstående pappa, härdare vid Metallverken i Västerås.
En berättelse om klasstillhörighet, manlighet och utanförskap. Om alkoholens makt och en dotters vånda. Drömmen om förändring står mot rädslan att sticka ut. Humorn blir en vardagsstrategi för en brokig arbetarsläkt under folkhemmets storhet och fall.
Så här inleds boken;
"Pappas plånbok är stor som en handflata, svart och lätt böjd efter ett liv i bakfickan. Den har börjat ge efter lite i sömmarna och är tung, trots att den nästan är tom. I sedelfacket ligger ingenting, i myntfickan arton kronor och femtio öre. Bakom patientbrickan trängs ett checkhäfte från Nordbanken och ett medlemskort för Metall avdelning 20. Ett skrynkligt tidningsurklipp med statistik över Västerås Sportklubbs bandyframgångar, ett ensamt frimärke med kungen på. I ett av facken gömmer sig ett splitter nytt bankomatkort, inlindad i en lapp med ordet lall och en sifferkod. Det är 99 kronor på kontot. När pappa dog hade han elva dagar kvar till nästa a-kassa.
Där ligger också ett litet noteringshäfte för bankärenden som pappa antecknat telefonnummer i. På den första raden står det Åsa och mitt hemnummer. Under med lite kraftigare filtpenna har han skrivit "Sprit" och ett telefonnummer han fyllt i flera gånger. Därefter följer hans storasyster Majken och de andra syskonen, även dem han aldrig skulle fått för sig att ringa. Bästa vännerna Börje och Berit. Sedan en lång rad nummer till Smolken, Skallen, Buster, Ormen, Hoffa, Babben, Blomma, Bella, Britta med rattarna... Lika prydligt antecknad står mammas syster Nina han inte träffat på många år. På ID-kortet står det Leif Boris Andersson, född den 15 februari 1941. Fotot är bra, jag ser att det är han."
Dop i Ledinge
Lördagen den 8 augusti var Lovis och jag på dop i Ledinge. Det var Anders kusin Daniel som skulle döpa sin lilla Leo. Det var verkligen ett jätteveckert dop ute i det fria. Varmt var det så det räckte till och blev över. Lovis badade en stund och det såg såå skönt ut.
Lovis blev bekymrad då Leo grät
Kräftskiva 15 augusti
- Mamma, va äre för nåt? äre en spindel?
Fisket slutade endast i att vi fick en kräfta var, alltså totalt 8-9 stycken... Men de var verkligen goda! Som tur var hade Sandra varit förutseende och köpt några kartonger kräftor. Dennis tog med sig en rådjurssadel också så jag kan säga att vi var rejält mätta innan kvällen var över! När vi hade ätit sovde jag ner Lovis i vagnen och tog på henne hörselkåporna och sen gick vi ner på spelmanstämman en sväng. Det är riktigt mysigt där nere på hembygdsgården när det är stämma.
syskonen Strömkvist och kräftfatet!
Regn kan vara himlans kul!
Synd att jag inte har någon galonoverall när jag har världens bästa lektäckmantel!
En trevlig inneboende!
Vi hade en väldans trevlig inneboende första veckan i Augusti; Monkan! Hon är ju då uppväxt här på byn och vi har gjort mycket bus i våra dar! Tyvärr bor hon ju ända nere i hufvudstaden sedan 11 år så det brukar vanligtvis ta ett tag mellan gångerna man ses och då hinner man bara träffas någon dag så där. Men så fick jag den brillianta idén att hon kunde komma hem till oss och bo en vecka när hon var hemma i Norrland på semester. Därmed hann vi umgås lite mer än vanligt plus att hon hann med att hälsa på alla hon skulle hälsa på här hemma på byn. Ett mycket trevligt arrangemang.
Vi satt uppe flera nätter och bara pratade om allt mellan himmel och jord. Timmarna bara gick, gamla minnen blandades med nya glädjeämnen och bekymmer. Kändes som förr i tiden, ni vet långt innan man skaffade karl, barn och allt det där. Då man kunde ha kompisar hemma till morgontimmarna och bara sitta och prata, när kompisarna var ens familj. När tiden fanns att bara ligga och slappa och knappt säga någonting men att också ha tid att prata bort en hel natt! Monkan och jag är så olika men ändå lika och det är så givande att ha en vän som gör att man kan se saker från ett annat perspektiv, en vän som berikar. Svårt att beskriva men läs den här lilla texten om vänskap som Monkan skrivit, den är klockren! För visst behöver man vänner av olika slag!
Lovis stendiggade Monkan och pratar fortfarande om henne. Någon trodde att Monkan var mamma till Lovis, de har ju likadana lockar i håret :D Morgonen efter Monkan hade åkt frågade Lovis;
- Mamma, var ä Monkan? Kommer hon snart ner? (från sovrummet till köket)
- Ja, men lilla gumman, Monkan åkte ju hem igår. Kommer du inte ihåg, vi sa ju hej då till henne?
- Meen mamma, jag vill att Monkan ska vara här! Jag vill att hon ska komma neer!
- ja Lovis, jag hade nog också velat att hon skulle kommit ner i köket nu. Men hon har ju åkt hem till sig där hon bor.
Eldnatten 29 juli
Jag hade dock gärna sett lite mer trummor och elddansare, det kändes som att det var för lite eld, det är ju ändå eldnatten. Innan pratades det om en spektakulär, flygande älg nu när det var 15-årsjubileum... Ja, ni den var inte så spektakulär, mest lite pinsam. En plåtälg som sakta, gnisslandes vinschades över scenen. Samtidigt som plåtälgen sniglade sig över scenen stod en kvinna och skulle göra något slags älgljud och i bakgrunden till dessa sk älgljud hördes några konstiga brölanden och stånkanden. Anders uttyckte detta väldigt bra;
- Men guud, kan de stänga av samesamlaget som pågår i bakgrunden?
När Eldnatten var slut mötte vi upp Monkan som förljde med oss hem för en veckas vistelse i Ramsele.
Här är ett klipp från årets eldnatt
Anders R, Viktor, jag och Lovis försöker hålla oss från att hasa ner...
Monkan mötte upp oss i mörkret!
