Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

Natten till fredag vaknade Lovis kring 23.00, vi hade precis gått och lagt oss. Jag gick in till hennes rum och la mig med henne i sängen. Hon somnade om och jag smög ur hennes säng och in till vårt sovrum igen. Gick väl en 10 minuter sen vaknade hon och grät igen. Anders gick in till henne och la sig en stund och hon somnade igen. Men han hann just inte ens komma tillbaka till vårt sovrum innan hon vaknade igen. Så där höll det på några gånger. Sen kom hon in till oss och sov i vår säng men vaknade var tionde minut och grät. Så där höll det på till ca. 04.00. Anders stannade hemma med Lovis på fredagen och de sov till ca. 08.30. Jag klev upp kring 06.30 och åkte på jobbet.

Jag kom hem från jobbet kring 13-tiden. Lovis hade gnällt ganska mycket och inte varit sig själv. Vi undrade ju vad det var för fel med henne, men det är ju inte lätt att veta när de är så små. Hon är ju förkyld och hade feber och hosta i lördags men nu var hon ju bara snorig.
På eftermiddagen var vi hos mamma och pappa. Jag la mig för att vila lite i soffan och Anders skulle gå hem och packa inför sin Skottlandsresa. Mamma kom in och sa att Lovis blöja luktade riktigt illa. och nu kan man ju kanske tänka:
- Gör inte blöjor det då?
Jo, bajsblöjor, men inte pinkblöjor. Lovis pinkblöja var alldeles gul och luktade RIKTIGT illa. Vi snackar typ surt gubbpiss. Nu kanske ni undrar hur jag kan veta hur surt gubbpiss luktar? Jag har sommarjobbat på ett äldreboende en sommar och då får man såna obehagliga pissupplevelser... Ni som jobbat med sånt vet precis vilken lukt jag menar. Men det var ju iaf bra att hon hade en sån där blöja för då blev vi ju ett steg närmare att veta varför hon var så ledsen. Misstanken föll ju starkt på urinvägsinfektion.
Vi försökte få henne att sitta på pottan och pinka för att kunna få med ett prov till vårdcentralen. Men hon blev bara hysterisk och sa att hon inte ville kissa. Jag ringde ner på vårdcentralen och de frågde om hon hade feber. Jag sa att hon förmodligen inte hade det men de ville att jag skulle ta tempen. Och jag HATAR att försöka ta tempen på henne för det går bara inte. Vi har en tutte som är en febertermometer och den säger hon bara:
- Lovis vill inte ha febertutten
Vanlig temp vill hon inte ta under armen heller. Och att ta den analt skulle jag inte ens tänka på att göra, hon skulle bli helt vansinnig. Skulle aldrig gå att hålla henne still för det.

Jag åkte ner på apoteket för att se om det fanns någon sån där temp man tar i örat, men det var ju bara beställningsvara. Ringde ner igen på vårdcentralen och fick en tid för henne 15.30. Åkte dit, fick träffa en doktor. han klämde henne lite på magen och frågade en massa frågor. Hon hade dessutom inte bajsat på hela dagen och han trodde att hon kunde vara förstoppad. Men han tyckte att den illaluktande blöjan var en indikation på att det var urinvägsinfektion. Han frågade en massa frågor om hur blöjan sett ut och om det var flytningar och grejer i den. Ja, herregud hur skulle jag kunna veta det? Det gick ju inte ens att vara i närheten av den äckelstinkbomben, än mindre syna den riktigt...Det är då man känner:
-Jaha, är jag någon sorts dålig och oerfaren mamma nu då som inte synade blöjan? Är det någon sorts allmän åtgärd som man ska vidta när det blir så?
Lovis fick iaf en liten plastblåsa som hon skulle pinka i. Vi åkte iväg på korvkiosken och gav henne festis och en korv. Väntade och åkte till vårdcentralen till 16.45. Inget pink i blåsan, inget prov alltså och de stängde 17.00. De sa att vi fick ringa sjukvårdsrådgivningen och åka ner de 7,5 milen till Sollefteå om det inte blev bättre.

Vi åkte till affären och köpte en massa päron- och plommonpuré för att få igång magen på henne så vi kunde utesluta förstoppning. Åkte hem och hon grät en stund och sen var hon pigg och glad resten av kvällen. Hon åt lite plommonpuré, torkade plommon och kvällsfikade. Vi tänkte att nu måste det ju bara lossna i magen, men icke.  När vi skulle byta pinkblöja luktade det riktigt illa igen. Jag tog fram barnens läkarbok (väldans bra bok) och där stod det jättebra om urinvägsinfektion, vilka symtomen var och vad man skulle göra. Bestämde mig för att åka ner till sjukhuset morgonen därpå.
Lovis sov hela natten och det blev morgon. Hon satte sig upp i sängen och sa;
- Lovis vill inte kissa
Jag ringde sjukvårdsrådgivningen och de sa direkt att jag skulle åka ner på akuten. Jag tog med mig mamma eftersom Anders åkte till Skottland tidigt på morgonen. Vi fick vänta rätt så länge där nere men provet visade på vita och röda blodkroppar och bakterier, alltså urinvägsinfektion. Inte undra på att hon varit grinig, det har ju gjort jätteont då hon kissat! Vi fick någon sorts penicillin utskrivet. Åkte på stan en snabbis, köpte en sån där febertermometer som man tar i örat, nya vinterskor till Lovis och ett pra strumpbyxor till henne. Sen åkte vi hem.

Ikväll har vi bara haft lite lördagsmys. Har legat i soffan och läst pixiböcker med Lovis och tittat på melodifestivalen. Till min stora glädje har hon bajsat TVÅ gånger också! Det är väl enda gången jag med entusiasm frågat Lovis:
- Men, det luktar baaajs här! Åååh, lilla gumman har du bajsat? Säg att du har bajat nu då.

Så nu är det kvällen, Lovis har fått sin medicin och sover. Anders har landat i London. Jag sitter här ensam och skriver lite, ska läsa lite bloggar och sen blir det sängen.

Men tänk att man kan uppskatta en sur pinkblöja och bli riktigt glad över en skitblöja?

 

Liten sjukling får fika i i sina små glas och sitta i småfåtöljerna och se på Bamse

   
Väldigt bra att ha!                                           Nu kan vi ta tempen på Lovis!