Betraktelser från Hufvudstaden
Brorsan och hans sambo Linda bor i en jättefin fyrarummare i etage i Solna. Lägenheten är verkligen mysig och området i Solna där de bor (alldeles vid Råsunda stadion) är också jättefint. Mycket fina gamla villor som man bara kan strosa runt och titta på. Deras lägenhet ligger i ett lugnt kvarter omgiven av villor. MEN gud så mycket strul det innebär att bo i storstan....
Att hitta någonstans att ställa bilen är ju ett äventyr i sig. De som bor i lägenhet har ju liksom inte tillgång till ett garage. Kostar massor med pengar gör det att stå parkerad också..
När man är färdig med parkeringen måste man tömma bilen på allt av minsta värde så att man inte får inbrott. Vi har ju en sån gammal bil utan larm som är lätt att bryta sig in i... Man vill ju inte direkt bli av med barnvagnen fast den är begagnad. Så får man kånka alltihop upp till högsta våningen tre trappor upp...Varje kväll...
Att köra någonstans i trafiken där nere tar ju hur lång tid som helst. Jättefina vägar, inte kostigar att köra på som här hemma MEN trafiken, den trafiken... Vi skulle köra in till Djurgården från Solna och det tog ju jättelång tid fast det inte är långt i km räknat. Förstår verkligen varför trängselskatten infördes....
Brorsan och Linda ska ju ha barn i mitten på juli och det blev en hel del barnsnack. Jag kom på att det måste ju vara jättejobbigt att ha barn i skolåldern och bo i Stockholm. Jag är ju uppvuxen med att man har varit och lekt ute med olika kompisar, man samlades ett gäng och spelade fotboll osv. Men hur går det liksom till i en storstad? Man kan väl inte släppa iväg ett gäng sju-åringar att spela fotboll eller leka i skogen (om det finns någon) själva? Finns ju alla möjliga konstiga typer som stryker omkring? Eller är det bara jag som efter några dagar i storstan har överdrivna uppfattningar kring hur det är att ha barn där? Jag var ju på vippen att placera Lovis ute på innegården för att sova i vagnen. Brorsan blev bestört och sa;
- Nej, nej! Du kan inte ha Lovis ute på gården för att sova. Någon kan ju ta henne! Små barn får man ha sovandes på balkongen där ingen kan ta dem.
- Nämen, gud så hemskt. Skulle någon verkligen kunna ta Lovan??? utbrast jag bedrövat. Tänkte inte på det... *skamsen över att vara så godtrogen*
- Det kanske inte är så troligt, men jag skulle aldrig chansa, sa brorsan.
Sen kan man ju bo i villa där nere istället och då blir det väl lite bättre. Men så ser man priserna på dem... Jiiiizzezzz, vilka jäkla priser.... Herregud, miljoner för en liten sketen 50-talsvilla med eternitplattor på typ 80 kvadrat. Nu vet jag ju att man inte kan jämföra med Ramselepriser men ändå... För mig ter det sig som rena rama lurendrejeriet att betala flera miljoner för att bo där nere i smeten bland alla andra som trängs och vill bo. Jag som förr trivts jättebra i större städer känner inte alls att jag skulle kunna bo där utan att få panik över alls människor överallt. Det är så stressigt och trångt och kö till allt! Känns jättekonstigt att folk betalar miljoner för att bo i den miljön. Men en inbiten Stockholmare skulle säkert få lappsjuka efter 5 sekunder här uppe! Det är väl tur att vi äro olika allihopa!
Jag är så lycklig att jag bor där jag bor. Storstan är säkert jättekul att bo i då man är ung, singel och inte har några barn. Jag bor i ett hus som jag visserligen aldrig skulle få igen pengarna och tiden som vi lagt ner på om vi skulle sälja, MEN vi kommer att kunna betala av vårt hus och vi har ett hus med mycket yta både inne och ute. Dessutom har vi fri ström till vårt hus (only i Norrlands inland my friends) Här parkerar vi vår bil på tomten och glömmer allt som oftast att låsa den, Lovis kan sova ute på dagarna, det är just ingen trafik som stör (förutom några MC idioter), de enda köer man kan råka ut för är i ICAaffären i julveckan och kanske på midsommarafton och Lovis kommer att kunna vara ute och leka med andra ungar runt byn då hon blir äldre.
Det känns liksom som man bor på ett hemligt smultronställe som ingen har upptäckt än! Och DET är en härlig känsla! Känns som att jag köpt en Picassotavla värd miljoner för en krona.
go´natt!
