Smalspegelns förbannelse?
Jag har en alldeles snedvriden kroppsuppfattning eller så är allt smalspegelns fel. Ja, det är så att den spegel som jag har hemma är lite åt den där varianten som finns i lustiga huset på tivolin. Ni vet, en sån där spegel som gör en smal och lång. Min smalspegel gör just detta och därför vill jag naturligtvis inte heller använda någon annan spegel än just den... Smalspegeln som gör att jag ser mig själv som rätt så OK. Jag menar inte att jag är snygg, men jag tycker inte att det är så illa.
Men när jag ser på kort inser jag ju att jag är tämligen trind om både mage, lår och allt. Jag är tämligen köttbulleformad och det är dubbelhakor och annat som tittar fram. Det konstiga är att det blir liksom en chock att se sig själv på kort! Det är ju helt vridet! Jag menar vågen talar ju sitt tydliga språk och jag börjar dra 44 i storlek men ändå tycker jag att jag ser ut som för 15 kilo sedan i spegeln.
Är jag bakvänt anorektisk, lever jag i förnekelse eller vad? Pratade med en kompis som varit anorektisk och hon berättade att hon alltid ser sig själv som tjock i spegeln, även då hon vägde 32 kilon... Kanske är det så att jag ser mig som normal i spegeln även då jag väger på tok för mycket! Månde det vara smalspegel? Kan det vara en så fantastisk spegel att den drar bort 15 kilo? Hon såg dock hur mager hon var på kort, precis som jag ser hur trind jag är på kort. Hon undvek flitigt kameror då hon var sjuk och jag undviker ju kameror flitigt nu.... Diagnos: omvänd anorexia? Abnormal kroppsuppfattning?Förnekelse? Eller för nöjd med livet för att bry mig? 
