Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

Jag har en tradition med Lovis att åka till mormor och morfar och farmor och farfar på luciamorgon och lussa för dem. Förra året fick vi vara ute riktigt tidigt eftersom de skulle upp och jobba. I år var det skönt att det var på en lördag. Lovis hade ett digert luciaprogram för dagen. Först till mormor och morfar, sedan farmor och farfar, Sedan vidare till gammelmormor i Näsåker och sist till gammemorfar på Nipgården. Det var en rolig dag och jag tycker om att åka och lussa.
Traditionen startade min mamma med mig då jag var liten. Vi åkte runt till lite olika folk och jag minns att jag tyckte att de var roligt. Roligt är också att piffa till Lovis och hinna upp till mormor och morfar och farmor och farfar och ta dem på sängen. I år visste de väl att vi skulle komma men förra året visste de inte och då luýckades ci faktiskt ta dem på sängen. I år var det dock en lördag och vi passade på att sova ut på morgonen så vi kom nog inte upp till mormor och morfar förrän klockan var kring 8.30. Men de gick snällt upp och lade sig i sängen igen så att lovis kunde komma med sin lilla fikabricka till dem.

Lovis är superduktig att sjunga måste jag ju säga. Men naturligtvis ville hon inte sjunga något denna dag. Jo, hon sjöng hela luciasången i hallen hemma innan vi for iväg på morgonen. Vi frågade henne om hon kunde sjunga någon sång men fick bara svaret;

- Nä, resten av dagen...

Är det inte typiskt? Hon kan sjunga pepparkakssången, tipptapp och luciasången jättebra men inte just på luciadagen då...

Men sång eller inte, Lovis var hur söt som helst ändå och en uppskattad liten lucia. På Nipgården hade hon utdelning av en massa låtsasäpplen till alla gamla och de tyckte nog att det var väldans roligt med en sån liten lucia som kom till dem. Tyvärr tog ju batterierna i min kamera slut där..