Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

Jake har varit ute i skogen och stött på en björnhona med två ungar. Loco den lilla galningen for fram mot björnhonan och skällde på henne. Detta resulterade i att Jake fick springa iväg från björnhonan allt han kunde efter att han fått fram kameran och knäppt av några kort. När han kom hem svishade han in i rummet och och försökte lite nonchalant lugnt säga;

- Jag har sett en björn idag.

Han försökte att verka lugn men han hade ju hållit på det hela vägen hem i bilen så han lyckades inget bra. Han ville nog egentligen bara skrika ut det. Han började berätta storyn om hur det hade gått till och jag sa;
- Sa du att den stod på bakbenen?? Allvarligt, nää nu hittar du bara på! Hade du ryggsäcken på dig???

Jake bara tittade på mig lite konfunderat och sa;

-Ja, den stod och vädrade innnan Loco sprang dit och skällde.
- Nämen seriöst, har du verkligen sett en björn?? Nu driver du bara med mig! Stod den verkligen på bakbenen??
- Jaaaaa, jag har sett en björn, det är sant! Jag har den ju på bild här!!
Jag utbrast;
- Men det är ju helt sjukt! Det stämmer, det stämmer ju!!!

Nu kan man ju undra varför jag ställde såna där sjuka, orelevanta frågor när min sambo äntligen fått sett en björn? Och varför jag inte trodde honom. Jo, det är nämligen så att jag för ett tag sedan var hos en spådam som bla sa att hon just såg en man som var ute mycket i skogen. Han var grönklädd och hade en ryggsäck och han skulle se en björn som stod på två ben. Det där hade jag berättat för Jake och jag trodde att han bara drev med mig. Men det gjorde han som sagt inte. Det är redan en massa andra saker som hon sagt som slagit in. Visst är det lite otäckt? Det får en onekligen att fundera lite. Hur kan det vara så att vissa människor kan se saker i lite kaffesump?

Det andra resultatet av Jakes björnmöte är att jag har den ultimata ursäkten för att slippa jogga. Jag är ju jätterädd för i princip alla djur i skogen och framförallt björn. När jag ska jogga behöver jag ett lite mjukt underlag och MP3-spelaren. Hur ska jag nu kunna jogga efter en skogsbilsväg utan att vara konstant rädd? Jag har ju inte en chans att höra en monsterbjörnhona som attackerar mig!!! När man bodde i Göteborg var man rädd för våldtäktsmän i elljusspåret men sprang ändå. Men det här tar priset, en stingslig björnhona vågar jag inte chansa på att möta! Men å andra sidan så såg ju inte spådamen att jag skulle bli attackerad av någon björn så jag kanske lugnt kan jogga på ;)

Här är en bild på den purkna björnhonan Jake stötte på.. Hon ser nästan ut som snömannen eller nåt.