Vardagsbetraktelser, bryderier och funderingar

Jag ska på bröllop i midsommar. Ska bli jättekul! Så fick jag då en bild i huvudet av den perfekta klänningen att ha på bröllopet. Varför får jag alltid såna där bilder i huvudet då jag ska köpa kläder?? Det är verkligen superjobbigt eftersom den där bilden i huvudet ALDRIG finns ute i butikerna. Min bild av den perfekta klänningen till bröllopet var en axelbandslös, rosa ballongklänning i siden. Tyvärr kan jag då inte visa någon bild på den eftersom den då inte existerar... Jag har scannat av alla jävla onlinebutiker och begagnatmarknader på nätet efter en sån klänning, men icke. Det fanns ganska fina på tradera men då bara i storlek 34/36 och det finns ju inte en chans i världshistorien att jag ska kunna krympa ner mig i en sån klänning ens om jag inte äter någonting fram tills midsommar... :(

Efter att jag hade gett upp om att hitta klänningsjäveln på nätet så tänkte jag att jag skulle kunna hitta en sån när jag var i Sundsvall förra helgen. Provade så en klänning som såg precis ut som den jag ville ha, bara det att den var nougatfärgad. Resultatet av provandet var INTE kul. Vi kan ju säga att bilden av hur jag skulle se ut i en sån där axelbandslös klänning var lika skev som min kroppsuppfattning... Huvva, det hängde både här och där... Dessutom var det omöjligt att få igen dragkedjejävlen över pattarna och jag hade tagit största stl de hade (L)! Det är verkligen en skräckupplevelse att prova kläder med provrum som har speglar som verkligen visar verkligheten... Jag är ju van att få min kroppsliga verklighet inlindad i bomull i min smalspegel hemma.

Nåväl, efter provandet beslöt jag mig snabbt för att jag absolut INTE skulle ha min axelbandslösa drömklänning som ändå bara fanns i mitt huvud. Den bilden var ju heelt förstörd efter provandet. Letade vidare genom hela Ikanohuset och hamnade tillslut på Indiska som hade helt underbara provrum med gigantiska smalspeglar. Det var verkligen som att vara i lustiga huset på Grönan. Jag skojar inte, jag blev fan 175 cm lång, hade jääättelånga, schlanka ben! För en liten smurf som jag som bara är 158cm och har två små stumpar till ben var det en fantastisk upplevelse! Som ni förstår hittade jag en klänning där. Inte en rosa, inte axelbandslös men en cremegulguldaktig ballongklänning i siden. Den satt bra fast det bara var en medium också. Nu hänger den här hemma på en krok och väntar på att få gå på bröllop och jag slipper leta som en galning efter en klänning!